Igår dog vårt bredband på jobbet vid 16.30 så jag bestämde mig för att gå hem. Det var galet vackert att gå längs Skeppsbron i den härliga snön, blå himmel och solen som höll på att gå ner. Jag hade så klart inga mysiga fredagsplaner men det var kul att gå där och kika på folk som kanske irrade till AW eller hem till sin käresta för ett glas vin och fredagsmys. Jag var på gott humör. När jag kom till kungsan var där helt magiskt vackert i skymningen... och då.... PLOFF så halkade jag och föll som en fura till marken. AJ vad ont det gjorde. Låg där i några sekunder (som kändes som minuter) för att känna att jag var hel.. och det var jag. Kravlade mig upp och tittade runt omkring mig..... INGEN BRYDDE SIG?? Det var massor av folk och de bara gick runt mig och förbi? Vad ÄR det med folk i Sverige som är så jädra skitnödigt rädda och inte kan hjälpa folk och fråga hur det gick? Det var ju inte första gången. Man blir ju mörkrädd. Jag skulle ALDRIG gå förbi någon som har ramlat. Man kan väl åtminstonde fråga hur det gick??
USCH säger jag bara!!!!
Men idag är det vackert och underbart vinterväder. Sätter på mig något mer lämpliga skor och tar en sväng och njuter av det fantastiska vädret!