semester 2

Den här semestern, som det är cirka 16 timmar kvar på, blev exakt vad jag hade önskat. Vi har slappat, ätit ute, lagat anspråkslösa enkla måltider hemma i lägenheten, vi har läst en massa (cirka 800 sidor John Irving för min del, plus att jag har börjat på The Help; och cirka 500 sidor James Ellroy för min man, och kanske 200 sidor för min åttaåring), vi har solat och badat och spelat kort och sovit ordentligt.
Och äldsta sonen har blivit en liten läslus. Igår satt vi på en restaurang och han, som han egentligen inte hade velat följa med, satt med näsan i en liten pocketbok hela tiden. En antologi bestående av gamla folksagor, "Jättens dotter", alla med kvinnor/flickor i huvudrollerna, som jag köpte i en lite feministisk anda redan när han var nyfödd. Nu läser han och gillar det han läser. Och så har han läst sin läxbok och en annan bok.

Och jag ÄLSKAR bokslukare. Det är så fint. En bok kan ge sån fin tröst. Och minsta pojken skriver brev hem till fritids och till morfar och han läser han också. Och pratar lite engelska och några spanska ord.

Så har det varit. En enda mulen dag på hela semestern, eller rättare sagt en halv. Det var igår, när vi ändå var på en liten utflykt till vulkanparken.

Och vi har pratat och varit bara VI, inte i yrkesroller eller skolroller eller det-är-din-tur-att-tömma-diskmaskinen-rollen.

En sån här resa vill jag göra varje år. Så himla himla välbehövligt. Sol på kinderna och fötter som får komma ur varma kängor och fingrar som aldrig vitnar av kölden.

En sån himla investering i familjen, faktiskt.
Förlåt om jag låter som Mads Mikkelsen - det är dagarna du minns - men så är det.