Usch vilka nyheter
Jazzie 2011-02-08 22:16 (2 kommentarer)
De senaste veckorna har innehållit så mycket skador, trasigt och ont. Grodans hand har läkt ihop fint. Men mamma är fortfarande stel i nacken. Fast det är inget emot syrran. Hon är riktigt illa. Gissar att det är en nerv i kläm. Hon går hos min nål-lady men hon behöver hjälp med det mesta. Att ta hand om sin 7-månaders bäbis är inget hon klarar själv.
Idag skulle jag få fikabesök av en vän och hennes man. Men en timme innan de skulle dyka upp fick jag ett SMS att de inte kunde komma. Hon hade fått åka in akut. Misstänkt storke. Hon är ett år äldre än jag. Eller ett år yngre. Jag är så himla orolig för henne. Fick ett SMS för en stund sen som sa att hjärnröntgen i alla fall visat att allt var ok. Så jag hoppas att det betyder att det inte är en storke. Men då måste de ju fortsätta leta vad som är fel.
Oro. Oro. Oro.
Idag fyllde farmor år. Där saknades en av Sambons kusiner. Tråkigheter hade hänt. Riktiga tråkigheter. Jag får ont i magen av alla som mår dåligt i min omgivning.
Idag skulle jag få fikabesök av en vän och hennes man. Men en timme innan de skulle dyka upp fick jag ett SMS att de inte kunde komma. Hon hade fått åka in akut. Misstänkt storke. Hon är ett år äldre än jag. Eller ett år yngre. Jag är så himla orolig för henne. Fick ett SMS för en stund sen som sa att hjärnröntgen i alla fall visat att allt var ok. Så jag hoppas att det betyder att det inte är en storke. Men då måste de ju fortsätta leta vad som är fel.
Oro. Oro. Oro.
Idag fyllde farmor år. Där saknades en av Sambons kusiner. Tråkigheter hade hänt. Riktiga tråkigheter. Jag får ont i magen av alla som mår dåligt i min omgivning.
Bonita!
<3<3<3
2011-02-09 12:31:36
ventil
*kram och varma tankar*
2011-02-09 14:14:27
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte