svåra men angenäma problem

Utan min egen förskyllan, egentligen, har jag helt hipp som happ börjat byta jobb. Hur blev det så? Jag har ju egentligen världens mest spännande jobb, som jag kanske börjar känna mig lite stagnerad i, även om det finns HUR MYCKET SOM HELST kvar att lära sig... egentligen, sen är ju en stor del av folket där ute idioter. Inte de jag direkt jobbar med, men ändå. Det jag mest stör mig på med mitt jobb är att alla runt mig har sååå mycket att göööra, det är såååå jobbigt och såååå svårt och nääää sååå kan vi inte göööra för det har vi aaaaldrig gjort förr. Inte världens positivaste stämning alltså, nuff säjd.

Ett jobb, det jag blev headhuntad till, har jag kommit så långt så att de vill att jag ska träffa VD och personalavdelningen. De tycker jag kan vara en "viktig kugge i maskineriet" mm. MIna pendlingskrav, verkar inte vara några problem och det är nästan guld och gröna skogar. Hade det bara varit jag... om jag skulle skita i vad alla andra tycker och bara göra det som känns roligt för stunden, inte tänka på karriärssteg, eller så hade jag hoppat på det här på direkten. Nu är ju dock sanningen att det kanske är ett steg lite snett neråt, eller... Det är ett jobb som jag nog borde ha haft innan mitt nuvarande, även om mitt nuvarande jobb är en väldigt bra merit för det nästan erbjudna jobbet.

Så förra veckan seglade ju jobb2 in på banan. Jobb2 är i samma koncern där jag är nu, det är klart ett steg uppåt, det verkar spännande och väldigt utmanande. Jag håller på och skriver på ansökan till jobb2 just nu och säkrade under eftermiddagen en högt uppsatt referens, vilket känns bra.
Jobb2 är karriäristens i mig våta dröm. Här ska jag äntligen få visa framfötterna. Lilla småbarnsmamman i mig, ser mig själv med gravt störd nattsömn och magproblem, även om det säkert inte behöver bli så.

Så, jag vet inte jag. Jag planerar väl att söka jobb2 och antagligen parallellt diskutera vidare med jobb1 samtidigt som jag fortsätter dra upp storslagna planer för vad jag ska göra under året på mitt nuvarande jobb.

Det är lite jobbigt, faktiskt, men angenämt jobbigt.