I love silversaaben

Min bil, aka silversaaben, är en jättefin och bra bil. Det är en 9-3a från när seklet var ungt, den är snäll, går bra, är ganska rolig att köra, och drar inte ohemult mycket bensin. Det är inte världens vackraste bil, bilokännare skulle kanske till och med kalla den lite skruttig men inte då, det är ju min bästa silversaab.

Att silversaaben går så bra är delvis Magnus förtjänst. Magnus är min bilmek. Han har en bilverkstad specialiserad på gamla saabar mitt ute i ingenstans, sådär 5 km in från vägen ut till mitt jobb. Magnus är hej och tjena med min bil. Jag kan ringa och presentera mig som hej det är ikapiika med silversaaben och han vet varenda skavank och fördel och när bilen fixades senast.

Igår var jag inne hos Magnus och bytte olja på väg hem från jobbet, vi har kommit överens om att det är en bra sak att göra mellan servicearna eftersom jag kör så mycket. Han skruvade fast den skramliga plåten undertill, som brukar lossna så här på vintern. Vi pratade om vad vi ska fixa på vårens service, min trasiga radioantenn (som gör att det blir lite knackig mottagning i dåligt väder) är given, kanske är det även bromsskivornas tur. Sen åkte jag därifrån med en tyst och nöjd bil.

Alla bilägare borde ha en Magnus, det är en sådan otroligt stor skillnad att lämna in bilen hos någon som verkligen tar personligt ansvar för att den går bra, jämfört med hos de stora industrierna (som kryssar i rutan för att reservhjulet är kollat trots att bilen inte har något reservhjul).

Och även om jag ibland funderar på att byta ut min bil mot något yngre och fräsigare är jag ändå otroligt glad över min silversaab, som är så snabb och snäll och går så himla bra.