Barn- och sjukstuga

Jazzie 2011-02-03 11:05 (1 kommentar)
Det är lugn i huset. Två kusiner sover i varsitt rum. Lillesyrran passar på att ligga till sängs och vila. Hon har så ont i benet och ryggen att hon håller på att gå sönder. Jag ska ta henne till min nål-doktor. Jag är fortfarande så enormt tacksam till Vajlan som en gång i tiden gav mig numret till nål-tanten. Nål-doktorn räddade mig den gången. Läkte mig på ett sätt jag inte visste att man kunde vara hel på.

Andra gången jag var där gav inte riktigt samma resultat. Jag gick dit för att jag hade ont i axlarna (det var problemet första gången också, fast mycket värre) När behandlingen var klart gång nr2 var jag bra i korsryggen. Axlarna var inte samma lika wow-känsla som första gången, men korsryggen var fint att vara hel i.

Nu har jag alltså fått min syster att åka dit och se vad doktorn kan göra för henne. Det var när den hon går hos nu också använde sig utav akupunktur som jag sa att jag tyckte min nål-tant skulle vara bättre. Dels har min syster så jävla ont att hon knappt står ut. Och där hon går nu får hon 45 minuter i veckan. Det är inte krafttag nog. Visst, hon kan nog bli frisk där, men det kommer ta lång tid. Tid min syster just nu upplever som oändlig. Nål-doktorn har en mer intensiv behandlingsform. Då går man 5 dagar på raken. Det tror jag passar min syster lite bättre just nu. För smärtan är så pass akut.
Jag hoppas, hoppas att Nål-doktorn ska kunna göra min syster bra.
Sen ska jag skicka dit Sambon och se om hon kan hjälpa hans allergi. Det är ju vår snart igen.

Igår var en kompis här. Och när jag nämnde Nål-doktorn sa hon
- Ja, henne har jag varit hos också. Hon fick bort min migrän och mammas astma.
Jag har träffat så många och hört talas om än fler som har blivit botade hos Nål-doktorn. Jag tycker hon är magisk.

I övrigt sitter vi instängda. Det isiga underlaget ute gör det jobbigt att gå ut. Jag skulle väl kunna komma iväg. Ska kanske ge mig ut och handla lite mat. Men mamma törs inte gå på detta glastäcke. Trots att hon har broddar är hon livrädd sen fallet. Hon spänner hela kroppen och får ont från nacken ner till rumpan. Syrran kan ju inte gå alls.

Vi har en barn- och sjukstuga här idag.

Morris

Hojta om hon behöver en kiropraktor så får hon numret till min hjälte!

2011-02-03 11:36:16


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte