Jäkla trötthet

Jag blir så jävla less på att leva ett liv där man jagar sömn hela tiden. 21.10 pussade Sambon mig god natt. Och så är det varje kväll. Utom på helgen, då kan han nog hålla sig vaken till 21.30. Det är så trist. Borta är våra myskvällar. Det känns som vi inte har någon gemensam tid. Sambon kommer hem från jobbet. Det lagas mat. Leks med Grodan. Någon gång mellan 19-20 somnar Grodan. Då pustar vi ut framför tv'n. Sambon är för seg i huvudet för det mesta för att orka göra något annat än att slappa framför tv'n den där timmen han har kvar av sin kväll. Eller så har han något att göra på datorn.

Jag menar inte att han inte har rätt att titta på tv. Eller surfa på datorn. (oftast handlar det ju ändå om att han letar efter grejer som har med huset att göra. Eller en ny bil) Våra kvällar innan Grodan kom var att sitta i soffan och slappa tillsammans. Slöglo på tv och kramas. Nu bor vi så att det inte går att ligga i soffan tillsammans. Alltså blir det en som sitter i soffan och en i fåtöljen. Och plötsligt är titta på tv väldigt osocialt och ensamt. Försökte få tid att prata häromdagen, men Sambon var helt slut och orkade inte.

Ha, ha, nu låter det som om min Sambo är helt frånkopplad och vi pratar aldrig eller gör något tillsammans. Så är det ju inte. Ikväll var vi ute och letade bil och kom inte hem förrän 19.30. Och Sambon samtalar en hel del tidigare på kvällen. Men jag saknar våra kvällar!! Jag är så less på all den här tröttheten. Jag har redan gett bort det där sista pratat i sängen innan Sambon säger
- Nej Jazz, nu måste jag sova.
Det är så längesen vi hade det pratet så det har jag hunnit glömma bort att det funnits.

Jag vill inte bli av med kvällarna också. Jag behöver vår. Ljuset och värmen. Eller, vi behöver våren. Jag behöver vår nya soffa som ska köpas när vi får flytta in. I den kommer vi i alla fall kunna ligga båda två, även om vi inte kan skeda. Jag behöver en Groda som kan sova hela nätter i sin säng och i sitt rum så att jag och Sambon kan börja sova i samma säng igen. Jag behöver få veta när den här tröttheten ger oss lite rum att finnas.

Jag är så less idag.
Imorgon är det säkert bättre och då känns inte det här lika tungt.