Vi sover i skilda sovrum, Sambon och jag.
- Har ni bråkat, undrar lillesyrran.
Nej, vi är inte osams. Inte det minsta. Men det funkar inte så här.
I månader har vi hållt på.
Först går Grodan och lägger sig. Inte långt därefter kryper Sambon ner i vår säng. Grodan ligger då och sussar i sin spjälsäng i samma rum. Jag som tycker det är lite tidigt att gå och lägga sig straxt efter 21, sitter uppe. Ibland en timme. Ibland längre än så.
Tillslut kryper jag ner i sängen bredvid Sambon. Grodan stånkar runt i sin säng och har svårt att hitta en ställning som passar. Någon gång mellan 00-02 vaknar Grodan och gråter. Jag går upp och tröstar och får honom att lägga sig ner igen. Jag gör det en gång. Två gånger. Tredje eller fjärde gången tar jag upp honom och flyttar över honom till vår säng. Jag gör det dels för att jag orkar inte kliva upp gång på gång. Och dels för att Sambon vaknar ju varje gång Grodan grinar. Det är lättare att hålla honom lugn och sovande när han ligger bredvid mig.
Grodan somnar med armarna runt min hals. Framåt småtimmarna har Grodan vänt och vridigt sig. Jag störs inte så mycket när Grodan sparkar mig i magen. Men det gör Sambon. Han har svårt att sova bra bredvid Grodan. Ibland går han upp när klockan ringer. Men det händer att han redan vid 5 tröttnar och ger upp natten och går upp. Så för varje dag som går blir Sambon tröttare och tröttare. När han inte längre funkar tar han en natt i gästrummet och sover. Men en natt räcker inte för att reparera dålig sömn. Så han är snart lika trött igen.
Nu sover vi i skilda sovrum. Jag och Grodan sover i ett. Sambon i ett annat. Det ger mig frihet att gå och lägga mig när jag vill. Även om Grodan börjar grina så kan jag hantera det i lugn och ro eftersom han inte kan väcka Sambon. Jag har börjat lära Grodan att sova i sin spjälsäng hela natten. Den övningen görs inte ljudlöst. Men nu när Sambon sover i eget rum så kan jag och Grodan kämpa tills jag vinner. Sambon får sova hela nätter. Och snart kommer jag få se en Sambo som är lite piggare än vad han varit. Det är jag säker på.
När vi tillslut flyttar in i vårt hus kommer Grodan vara van med att sova i sin säng och vi kommer kunna ha honom i sitt egna rum. Då ska jag och Sambon sova tillsammans igen. Varje natt.
Men ni gör klokt i att dela upp det så där - det är inet lönt att två är dyngtrötta. Det är övergående och ni får ta de chanser ni får. Och snart är Grodan invand. Det tar några hårda nätter men sen har ni nog honom trygg och lugn.
2011-01-29 21:37:39
Moot
Mycket smart!!!!
2011-01-29 22:20:42
Bellla
Vi gör också så och vi gjorde likadant när L var liten. Det går fort ändå, även om det inte känns så nu när man är mitt i det. Det är bara dumt att alla ska vara trötta. Dessutom kunde F ta över nattpassen bär L började dricka välling på natten - för han var ju hyfsat utvilad då jämfört med mig. Denna gången tar han stora när hon vaknar, så slipper jag vakna av det också.
2011-01-29 22:54:48
Dorizz
Jag var som Sambon. Jag KUNDE INTE somva i samma rum. Därmed fick C och L sova i sina rum. Fast de hade inga problem att sova egentligen, så det gick ju bra för oss.
Man gör det man måste!
2011-01-30 13:21:57
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte