Livet normaliseras igen

Så börjar de senaste dagarnas totala kalabalik sakta lägga sig och livet börjar sakta normaliseras igen. Med det menar jag inte att allt är som i tisdags, utan att nu är detta vår nya vardag och härifrån jobbar vi oss vidare.

Grodans hand börjar läka. Båda blåsorna har spruckit. Den stora i handflatan sprack fint och huden har torkat och ny hud har vuxit fram under. Blåsan på pekfingret ser inte riktigt lika bra ut. Men den kommer nog också läka sig fin igen. Men eftersom Grodan har fingrarna i munnen titt som tätt så tar det lite längre tid. Den blåsan gick sönder snabbare också. Så där är huden mycket rödare. Men han verkar inte ha ont även om han inte vill att man ska titta i handen. Han blir även lite kinkig när man ska torka handen efter att han har ätit sig kladdig. Men i övrigt hindrar handen inte honom från något.

Mamma är lite bättre. Hon har fortfarande illamående som kommer och går. Och hon är ju så klart oerhört stel i nacken och har svårt att röra huvudet. Men idag har hon kunnat duscha. Hon kan göra en hel del saker om hon är försiktig. Svullnaden har gått ner något. Både i nacken efter smällen och i ansiktet. Att ansiktet varit svullet tror jag hade mer med stödkragen hon fick ha i ett dygn.

Vilken jäkla vecka det har varit.
Och jag har egentligen en helt annan text att skriva. Men den måste vara en egen text. Så den får jag skriva snart.