Updated by facebook
Jazzie 2011-01-04 22:00 (2 kommentarer)
Var på tjejkväll ikväll. Det fick bli ett tidigt avslut eftersom jag inte sovit så mycket de senaste dygnen. Men hellre träffas en liten stund än inte alls. Under kvällen så frågade en av tjejerna
- Har ni hört något om K?
- Eh, nej. Ingenting.
K är en gammal klasskompis till oss. Hon och jag har växt upp med varandra men har inte setts eller direkt hörts de senaste 10 åren eller så. Jo, en gång runt hennes 30-årsdag. Då var hon i Stockholm och vi hade en lunch. Så det är 6 år sen.
Det var K's facebook som var uppdaterad. På relationsstatusen stod det "I ett förhållande". Men jag och Å var ju på hennes bröllop för en massa år sen, så det borde ju alltså ha stått "Gift".
Så Å undrade om någon visste om de hade skilt sig.
Jag känner ju hennes man sen tidigare. Faktum är att det var via mig hon träffade honom. Så han är också min vän på Facebook. Så jag fick gå in och kika. Mycket riktigt. Enligt Facebook är han singel.
Fan så uselt det känns. Gamla vänner som man tappat kontakt med. Men med lite luskande på Facebook håller man sig svagt uppdaterad. Inte känns det så himla roligt att skicka henne ett mail heller. "Hej, såg att ni verkar ha skilt er på Facebook" Så istället tiger jag och låter tiden gå. En dag lär vi höras och då får man uppdatera sig på riktigt istället.
Facebook har sina för och nackdelar. Jag tror att detta är en av de mindre bra. Det känns inte helt rätt. Även om de är de själva som valt att lägga ut informationen man får tag på. Det får mig att ångra att jag la upp relationsstatus härom veckan. Jag tänkte inte så mycket på det då. Upptäckte att en gammal vän hade två ungar och gått och gift sig. Tyckte det var trevlig info och tänkte att jag kanske ska uppdatera min info jag med. Tänkte ju inte att det blir motsatt effekt om man en dag väljer att separera.
Kanske är Facebook long gone by then. Eller nåt.
Dagens i-landsproblem kanske. Men jag känner mig olustig hur min vänskap med K har mynnat ut till kika-runt-på-facebook. Jag är trött och tankar snurrar. Imorgon antar jag att mina Facebooktankar är ganska bagatellartade.
- Har ni hört något om K?
- Eh, nej. Ingenting.
K är en gammal klasskompis till oss. Hon och jag har växt upp med varandra men har inte setts eller direkt hörts de senaste 10 åren eller så. Jo, en gång runt hennes 30-årsdag. Då var hon i Stockholm och vi hade en lunch. Så det är 6 år sen.
Det var K's facebook som var uppdaterad. På relationsstatusen stod det "I ett förhållande". Men jag och Å var ju på hennes bröllop för en massa år sen, så det borde ju alltså ha stått "Gift".
Så Å undrade om någon visste om de hade skilt sig.
Jag känner ju hennes man sen tidigare. Faktum är att det var via mig hon träffade honom. Så han är också min vän på Facebook. Så jag fick gå in och kika. Mycket riktigt. Enligt Facebook är han singel.
Fan så uselt det känns. Gamla vänner som man tappat kontakt med. Men med lite luskande på Facebook håller man sig svagt uppdaterad. Inte känns det så himla roligt att skicka henne ett mail heller. "Hej, såg att ni verkar ha skilt er på Facebook" Så istället tiger jag och låter tiden gå. En dag lär vi höras och då får man uppdatera sig på riktigt istället.
Facebook har sina för och nackdelar. Jag tror att detta är en av de mindre bra. Det känns inte helt rätt. Även om de är de själva som valt att lägga ut informationen man får tag på. Det får mig att ångra att jag la upp relationsstatus härom veckan. Jag tänkte inte så mycket på det då. Upptäckte att en gammal vän hade två ungar och gått och gift sig. Tyckte det var trevlig info och tänkte att jag kanske ska uppdatera min info jag med. Tänkte ju inte att det blir motsatt effekt om man en dag väljer att separera.
Kanske är Facebook long gone by then. Eller nåt.
Dagens i-landsproblem kanske. Men jag känner mig olustig hur min vänskap med K har mynnat ut till kika-runt-på-facebook. Jag är trött och tankar snurrar. Imorgon antar jag att mina Facebooktankar är ganska bagatellartade.
Anitan
Jo, facebook (och andra verktyg också för den delen) har verkligen förändrat förutsättningarna för det sociala livet. Har en liknande grej själv nu, har försökt få tag på en vän via mobil, meddelande på facebook etc men får inget svar. Jag ser att vännen uppdaterar status osv, dvs har med all säkerhet fått mina meddelanden men väljer att inte svara. Och visst blir jag lite ledsen för det - då blir det så uppenbart att det handlar om hur man prioriterar. Nu blev det en lång kommentar om ngt som bara är halvrelaterat till ditt inlägg, men jo, facebook har sina för och nackdelar.
2011-01-04 22:37:50
Jazzie
@Anitan - jag tycker det verkligen relaterar. Det är ju precis vad det handlar om. Att helt plötsligt får man veta saker om vänner och bekanta som man förr aldrig fick veta på det sättet.
2011-01-05 10:09:23
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte