Jul, nyår och vattkoppor

Julen var fin. Riktigt fin. Först var det julafton hos farmor och farfar med hela tjocka släkten. Grodan älskade det. Farfar låter Grodan göra allt han vill. Som att leka i skåpet och dra ut alla plastpåsar. Alla mostrar och kusiner till Sambon gullar och skämmer bort Grodan. Så julaftonen var paradiset för en centrumälskande groda.

På juldagen packade vi bilen och åkte upp till mormor och morfar på landet. Där fanns det mostrar och kusin som väntade. Alla ville leka. Grodan var lycklig. Hans pappa väldigt olycklig. Bältrosen som till en början varit ganska hanterbar började nu sakta smula sönder Sambon. Så annandag jul åkte Sambon hem tidigt, redan efter frukost. Att vara bland massa folk var lite mer än vad han orkade just då. Natten till måndag sprack alla blåsorna och tydligen visste smärtan inga gränser. Det gör ont när min sambo beslutar sig för att kliva upp och gå ut och gå långt efter midnatt. Men det var det enda han kom på att göra till slut.

Jag och Grodan fortsatte ha jullov på landet. Med långa prommenader och pulkaåkning. Till nyår kom Sambon och moster upp. Mormor och Morfar åkte hem. Så nyårsafton firades med båda mina systrar, systerns sambo, Grodans kusin. Grodan och Sambon också så klart. Det var ett fint nyår. En lugn sådan. Precis som jag ville ha det i år. 20 minuter innan tolvslaget vaknade kusinen. Så han fick på sig overallen och vara med när det skålades och skjöts raketer. Grodan sov lungt och stilla... tills klockan var 00.20. Då vaknade Grodan, för att sen inte somna om igen förrän 05.30.

Vi hade sett några röda prickar under dagen. Men de var nästan en vecka för tidiga. Tidiga eller inte, koppor var det hur som helst. Jag kan inte säga att de kliar på honom. Dagtid är Grodan glad och som vanligt. Möjligtvis att han har något sämre aptit. Det är på nätterna allting rasar. Första natten gräts det alltså mellan 00.20-05.30. Andra natten var ungefär likadan. Då kom Sambon och löste av mig i halvtid. Då var jag helt slut i nerverna och bara grinade jag med. I natt var Grodans tredje natt. Den tog mormor och morfar. Nu är de lite oense om hur mycket Grodan sov och inte sov. Men allt tyder på att han sov ännu mindre i natt än de två föregående. Men fortfarande, han kliar inte.

Och han har ju koppor precis överallt. I öronen, på ögonlocken, mellan skinkorna, på snoppen. Ett tag trodde vi att ryggen skulle klara sig fint, men nu är det fullt av koppor där också. Ansiktet och hårbotten är nog värst drabbat. Min lilla prick.
Idag sover Grodan i halvtimmesslummer. Vi var ute med vagnen och Grodan sov 25 minuter ute i den svala vinterluften. Sen vaknade han och ville inte sova mer. Vid 14 somnade han igen och sov i 32 minuter. Men lyckan var total, jag lyckades få honom att somna på en gång igen. Så nu hoppas jag att han får sova i minst en halvtimme till.

Vi får se hur den här natten ser ut. Sambon har varit på apoteket och köpt kylbalsam och något nytt som var för barn med vattkoppor. Vi får se om det hjälper. Annars är det att besökar läkaren imorgon. Hade han varit mer kliig än vad han verkar så hade jag gått till doktorn idag. Men han kliar ju sig inte. Inget alls faktiskt. Än. Och bortsett från att han nu är helt slut och därmed lite grinig så är han sitt vanliga glada, lekfulla jag på dagarna.

Lilla, lilla Grodan. Min söta prickiga pojke. Och snart får hans kusin kopporna också. Stackars stackars kusinen. Jag vill inte ha dem sjuka. Även om jag faktiskt är glad att de får vattkopporna avklarade. Så hade jag varit min syster hade jag nog gjort precis likadant, låtit Grodan få smittats.
Sambons koppor har blivit till skorpor. Men han har fortfarande ont i den nerv som blivit bältrosad. Och enligt läkaren kan han ha ont i över en månad. Vi hoppas på bättring snarare än så.