möhippegrubbel

Framåt juni ska en av mina äldsta, bästa vänner gifta sig. Och det är jättefint förstås. Och som äldste och bäste vän så känns det som att jag förväntas dra ihop möhippa.

Inbjudan är inte utskickad men jag och övriga tjejgänget (vi har dålig kontakt nuförtiden allihop, och ses max en gång per år och har extremt gles kontakt däremellan, nu menar jag allihopa, sen finns det konstellationer inom gruppen som håller ihop - som jag och min bästis, då) fick ett utskickad gruppmejl med en slags förvarningsinbjudan redan i september. Då stod det bland annat "vi är väl för gamla för möhippor nu, tycker jag" så jag liksom glömde bort det där.

Men sen fick jag ett mejl av hennes fästman, där han erbjöd sig att hjälpa mig med datum och e-postadresser till andra, nyare kompisar som jag inte har koll på. I september! Är det bara jag som tycker att det känns tidigt, brukar man vara ute sådär nio månader i förväg inför en möhippa?

Och nu våndas jag lite. Jag är INTE organisatorisk, jag orkar INTE dra ihop nåt jättestort, med risk för att låta som en dålig kompis. Jag har varit med på tre möhippor inom det här gänget tidigare och det har alltid varit påkostat och rätt avancerat och superorganiserat, med excel-ark som har skickats fram och tillbaka och dunderdisciplin och en som har betalat alltihop och hållt total ordning.
Men jag är så KASS på sånt!

Någon i gänget skickade ett gruppmejl till övriga gänget, alltså utom själva blivande frun, och föreslog att vi kanske kunde vara uppe här hos mig, i norrland, vilket kändes som en jättebra idé, men då svarade en annan "vi kan väl ta hänsyn till de som har småbarn! det blir ju jättelångt!", men det blir kanske 50 mil, jag har flera gånger åkt både 50 och 60 mil trots att jag hade småbarn då, nu är det en enda som har en bebis. (jag vet, jag låter bitter, men det är lite så att när jag fick barn och gifte mig var det ingen big deal för nån, det hände inget runt det, överhuvudtaget, och jag åkte en massa ändå och var med på allt fast jag var fattig och mammaledig, jag la lätt ut 2000 kronor per sån där möhippa och påverkade hela ekonomin i ett par månader efteråt. bara för att jag så klart gärna ville vara med.)

Plus att när övriga har ordnat sina möhippor har nästan ingen haft barn, bara jag, men har flängt och farit ändå, nu har de andra lite småbarn (och då är det oftast väääldigt omständligt alltihop, förlåt, men det är lite så), jag har stora barn, jag har massor av jobb, jag vet ärligt talat inte hur jag ska hinna eller ha råd.

Fast jag VILL förstås ordna nåt. Det är en jättejättefin och nära vän till mig. Allra helst skulle jag vilja kidnappa henne och själv ta med henne till nåt spa en hel helg, eller nåt. Jag tror inte att hon vill att det ska vara för big deal heller.

Huh. Jag är ingen projektledare. Hur gör man?