Barnuppfostran

Jazzie 2010-12-14 20:09 (6 kommentarer)
Jag tycker det är svårt att hitta en lika syn när jag är hemma med Grodan hela dagarna och Sambon är med honom några timmar på kvällarna. Eller ja, det kanske inte är bara då det är svårt. Men det är den verklighet jag lever i just nu.

Sambon är en kycklingmamma.
Allt som Grodan kan slå sig på ska undvikas. Problemet är ju att Grodan kan ju slå sig på precis vad som helst. Sambon funderar inte heller över det rimliga i vad Grodan inte får leka med. Just nu är det glasbordet i vardagsrummet som är farligt. Bordet har en glasskiva som bordsdel och en stenskiva som hylla under. Och javisst, Grodan kan slå sig. I förra veckan trillade han på stenskivan och slog ett sår under näsan.

Men vad ska man göra? Vi är i vardagsrummet på kvällarna. Vi umgås där. Tittar på tv där. Grodan leker där. I rummet finns sladdar som Grodan inte får leka med. Och några växter som står på golvet som är aj, aj. Vi kan ju inte förbjuda allt. Bordet är ju den möbeln som Grodan övar att stå emot. Det är rummets mest centrala möbel. Men Sambon vill alltså att det ska vara aj, aj för att Grodan kan slå sig.

Jag tycker det är galet. Det kommer inte att fungera. Vi kommer inte kunna hålla bordet borta från Grodan. Och kan man inte det så är det väl ingen idé att hålla på? Sladdarna har vi gömt så gott det går. Växterna har vi ställt saker för så att Grodan har svårt att ta sig dit. Men bordet? Vi kan inte gärna trolla bort bordet. Jag känner att jag intar en överlägsen ställning och får en dryg attityd. Vilket är tråkigt eftersom det knappast tillför något.

Jag har heller ingen lust att fnysa åt hans oro eller de regler han vill ha som kanske inte riktigt är samma lika som jag tycker. Jag är hemma med Grodan hela dagarna, jag har ett enormt försprång när det gäller Grodan. Men Sambon måste också få chans att bestämma och göra felaktiga beslut och rätta sig. Sånt gör jag ju 1000 gånger varje dag.

Men jag tycker det är svårt att tackla. Eller att tackla på rätt sätt. För mitt vanliga sätt är att bli överlägsen och dryg. Och det har jag ingen lust med.

Pocks

Sätt mjuka hörn på bordet så går du honom till mötes - jag tror det finns bland annat på Ikea - eller kolla typ på babyland. Men det är svårt att hitta lika syn på det. Dock tror jag mycket på din - man kan inte skydda mot allt. Jag har umgåtts tätt med en överbeskyddare under Karras första 1.5 år (inte Frasse då) och där fick barnet inte göra något - allt var farligt. Jag menar verkligen allt. "Ånej, sådär får man inte göra och det där får hon inte äta och så där kan man inte ha mössan och nej ingen sjal och ojnej man får inte ha sockor utan halkprickar och ååååh farligt farligt att ge ickepurerad mat i all evighet och nej, korven är för salt och gröten innehåller xx och fruktpurén är inge bra och jag läste en artikel om att XXX var farligt" och hej och hå. Jag tror på rimlighet. PÅ riktigt.

2010-12-14 22:07:52

Dorizz

Jag är en "bowling-förälder" ;) Hoho. I längden gör man dem ingen tjänst genom att curla för mycket. Det är svårt att inte vara den kontrollerande när du är hemma mest, jag hajar, JAG tycker att JAG vet bäst för jag är med hela tiden. Men man får ju inte vara dryg...
Föräldraskap i ett nötskal. Kram

2010-12-14 22:29:54

.jag

rent krasst kan man ju snubbla på sina egna fötter och slå sig mot golvet också, men nästa steg blir ju i så fall madrasserad cell. jag tycker det är vettigt att gömma undan sladdar, knivar och andra direkt FARLIGA grejer, men vanliga möbler går ju knappast att undvika. visst finns det en risk att ett barn skadar sig allvarligt mot t ex en bordskant, men den är nog snudd på mikroskopisk. snarare blir det en smäll av många och ett minne som förhoppningsvis kan bli ett självreglerande aj-aj.
men visst är det SVÅRT när man inte tycker lika...

2010-12-15 08:56:27

alein

Jag resonerar också som så att barn måste få lära sig. Dock är det svårt att säga nåt utan att veta hur bordet ser ut. Vi försöker plocka bort sådant som barnen kan skada sig riktigt illa på. En bula eller ett blåmärke är ok, men jack som måste sys undviker jag gärna.

Sen är det ju också så att den som är hemma mest också har bäst koll på vad barnet klarar och inte klarar. Sonen har tex tidigt fått klättra mycket, eftersom vi vet att han är en försiktig typ som bara gör det han klarar av. Farmor/mormor har suttit på nålar när han farit omkring, men vi har varit lugna med hans klättrande. Sen är det ju klart att man kan ramla ändå, men det går inte att skydda sig mot allt. Hade han däremot varit av sorten som bara kastade sig ut från höga höjder så hade vi förstås övervakat mer.

2010-12-15 09:28:00

mucklann

Nej, inte är det lätt. Men jag tror på Pocks attityd. Skydda de farliga delarna på bordet om det är möjligt och försök hitta en medelväg. Sen kanske ni ska sätta er ner och snacka igenom det hela i lugn och ro. Då kan du vara extra uppmärksam på att inte bli dryg ;-) Det är annars lätt i de snabba meningsutbyten som blir i vardagen. Själv kan jag bli rätt kort och snäsig. Inte heller trevligt...

2010-12-15 10:18:47

ventil

Min mans släktingar var skitjobbiga med sådant när räkan var liten, de blev förfärade när hon satte sig på rumpan och jag höll på att bli knäpp på deras överbeskyddande attityd, sa till min man att det är ett under att han kunde gå innan fem års ålder eftersom han inte fick träna. Är det ett runt bord med vassa kanter kan man tillfälligt sätta en uppsprättad trädgårdsslang runtom.

2010-12-15 14:53:34


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte