Landat

Det är konstigt. I tisdags jobbade jag sista dan i Sthlm, fullspäckad dag i högt tempo. Sa hejdå till alla och var helt upptagen av där och då. Hjärtat full med hur mycket jag kommer att sakna dom.

KV följde mej till tåget med allt bagage och det kändes hemskt att packa ihop och lämna honom. Vemod!

Sen satt jag på ett tåg halva natten. SJ! Fel på nån ledning i Töreboda. Så där stod vi, tåget blev kallare och kallare och mina fötter frös till isblock. Var hemma vid halv tre, mer död än levande och vacklade i säng. Inte en chans att jag kom upp och iväg till jobbet igår, så jag tog en ledig dag och sov ut.

Jag lullade omkring här och tittade mej omkring i min stora lägenhet och försökte fatta att jag bor här. Kände mej ensam och lite avslagen, trött och frusen. Packade upp, fick upp julbelysningen på balkongen, tog en liten promenad och somnade i soffan.

På kvällen överraskade mina vänner här med ett house-warming party. Tio personer ramlade in här, med maten med sej och fina blommor. Sen var det varmt och kärleksfullt och trivsamt här hela kvällen och jag bara tinade upp i deras omsorger.

Idag var första dagen på jobbet. Det var kul att komma tillbaka. Jag har mest gått runt och pratat med folk, njutit av att ha en ny, fin dator, ringt och fixat lite praktiska saker, kontaktat folk och sagt att jag är tillbaka och plockat in mina saker i bokhyllan igen. Hittade en ljusstake att sätta i fönstret. Pysslat in mej igen.

Nu sitter jag hemma i soffan och känner mej inte ensam längre. Jag har tittat på en romantisk film, dricker ful-te (uppvärmt i mikron, jag har lärt mej ovanor av KV) och bara trivs. Jag är hemma hos mej själv, i mej själv, i balans. Nu har jag landat här.

Jag är så glad att jag vågade mej iväg på det här halvåret. Jag har bevisat för mej själv att jag klarar Stockholms-tempot, att jag är bra på det jag gör och att jag kan komma in på en ny arbetsplats och bli omtyckt för att jag är den jag är. Jag har sett att jag kan bo i en etta med KV och hålla sams och kompromissa. Jag kan bo ihop och trivas med det, jag kan bo ensam oxå.

Det finns många sätt att leva och det kan vara bra på olika sätt. Framför allt har jag insett att det alltid finns fler möjligheter och vägar än jag tror. Jag hoppas jag kan ta med mej lite av KVs förmåga att leva i nuet. Lite insikt i att saker löser sej och att jag inte behöver stissa upp mej över saker som jag inte kan påverka.

Jag sa till en kollega idag att jag insett att jag inte ska slå huvudet i samma vägg när jag inte får fram mitt budskap. Trodde hon skulle säja att jag kommit på nåt bra, men istället såg hon bekymrad ut och sa att jag inte får sluta vara mej. Det var oxå en skön bekräftelse på att jag får vara den jag är här hemma oxå, att kollegorna förstår att det finns bra sidor med mina egenheter oxå.

Just nu är i jag i frid med världen. Det är skönt att vara hemma och just nu är hemma här. Men jag vet att om det behövs kan jag hitta ett nytt hemma nån annanstans oxå.