Baksmälla

Stressen släpper. Jag har gjort det mesta på jobbet nu och när jag kom hem igår kväll kände jag hur hela stressen började falla av mina axlar. Och naturligtvis, som ett brev på posten, kommer huvudvärken. Rätt däckad hela morgonen - stresshuvudvärk och magont, men jag vet ju att det är priset jag får betala för att ligga på topp och forcera krafterna över gränsen.

Nu har det värsta släppt och jag småpysslar här hemma. Hade tänkt göra massa saker idag, men har inte ens kommit utanför dörren, fast det är rätt skönt det med.

Det börjar dra ihop sej, på tisdag kväll åker jag hem igen till småstadsidyllen och lämnar Stockholm bakom mig igen. Det känns sorgligt att lämna, för jag har haft det så bra och jag tror jag kommer att känna mig väldigt ensam i början och sakna KV. Vi har ju liksom vant oss vid att tränga ihop oss här nu. Jag kommer att sakna mina kollegor oxå. Vi var ute och åt middag ihop i torsdags kväll och dom är så bra!

Men det ska bli skönt att komma hem oxå. Till lugnare tempo, vänner, tid att göra annat än jobba. Jag är rädd att känna mej ensam och tappa energi och livslust, men längtar oxå till lugnet och rymden och luften därnere. Jag ska gå vid havet och försöka ta mej ut och hälsa på folk och hitta på roliga saker. Och börja träna igen, det behöver jag. Jag får inte bli sittande ensam hemma bara, det är det som är knepet.

Jag har planerat att julbaka med mamma när jag kommer hem och så ska jag sitta framför braskaminen hos Bästisen och sticka sjalar. Det blir säkert bra det oxå. Och i januari har jag redan bokat in att Syster härifrån ska komma ner och hälsa på och jag tror KV kommer över jul som vanligt. Det blir säkert bra.

Jag ska bara komma ihåg att livet är större och möjligheterna fler än jag tror. Jag vägrar bli insnöad! Kommer jag bara ihåg det kan jag bo varsomhelst. Och Hypodea tar jag ju med mej ;-)