alltså, ibland behöver ju inte problemen vara sådär jättestora för att de ska kännas lite jobbiga. mr S och jag har som lite tradition att åka till köpenhamn någon gång mellan jul och nyår. förut, när vi bara hade S-hunden, så brukade vi lämna honom till en fd arbetskamrat till mr S, men det är lite mycket begärt att de ska ta hand om valpen också. inte för att han är besvärlig, men eftersom han är rätt benägen att utforska omvärlden så är det inte bara att släppa ut honom på tomten och tro att han kommer att stanna där. S-hunden är däremot fullt nöjd med att få leka med fd arbetskamratens hundar (som aldrig lämnar tomten) och kräver därför inte någon passning.
vid något tillfälle sa Z, min fd sommarjobbare, att hon jättegärna passade våra hundar (hon har själv två stycken). det var ju jättesnällt tyckte jag, och jag tackade helt översvallande och föreställde mig att vi skulle kunna komma och lämna hundarna hemma hos henne. men hon tyckte att hon hade alldels för liten lägenhet för det, hon menade istället att hon skulle komma med sina hundar och bo hos oss under tiden vi var borta. jag vet inte, folk kanske gör så, men jag kände bara ett massivt motstånd, jag vill INTE att någon annan människa ska vara i vårt hus när vi inte är där. inte för att vi har några skamliga hemligheter, men det känns liksom...integritetskränkande på något sätt. men det känns ju svårt att säga utan att det blev personligt, så jag sa ingenting alls, och sedan bestämde mr S och jag att vi skulle lämna hundarna på hundpensionat istället. men man vill ju inte lämna sina ögonstenar till vem som helst och vi känner inte till jättemånga pensionat, jag fick ett rekommenderat på brukshundklubben men det visade sig ha stängt mellan jul och nyår, och det enda som vi egentligen känner till råkar vara samma som Z:s hunddagis. och lämnar vi hundarna där så får hon garanterat reda på det eftersom hon INTE ska vara ledig i mellandagarna, och då känns det som att vi inte vill att hon ska passa våra hundar. och det vill vi ju egentligen inte heller, men det behöver ju kanske inte framgå, man vill ju vara lite smidig.
ja, det är ju inga jättebekymmer, jag ska försöka snickra lite på en vit lögn som bygger på "nej, vi ville inte störa dig såhär i julfirandet"...men det känns lite JOBBIGT. dagens i-landsproblem, antar jag.