Att brinna och gosa

Idag ville jag bara stanna hemma och gosa med pojken.

Regnblandad snö, slask och mörker utanför dörren lockade inte. Nä, fram för glögg, tända ljus och gos i soffan. Men, plikttrogen som man är sitter vi bägge på jobbet.

Jag har hunnit göra en sökning på en kurirförsändelse till Norge och letat upp ett brev hos posten här i stan. Nu knappar jag på en flygfrakt till USA.

I morse kom jag på att det var länge sedan jag brann för någonting. Det saknar jag.
Tänk att någonting är så kul att man glömmer tid och rum. Man kan knappt bärga sig tills man får spendera mer tid med det igen.
Och här räknas faktiskt inte kärleken in. Jag tror att man behöver andra saker i sitt liv också.

Tidigare har jag haft två stora intressen, hund och trädgård. Jag trodde jag skulle väcka hundintresset till liv igen, när jag skaffade Lillebror, men där kom en operation emellan. Jag försökte, men istället för att det var roligt hade jag ångest flera dagar innan varje gång det var träff. Jag orkade inte jobba en hel dag och sen köra iväg på kvällen.
Tänker tillbaka på alla timmar jag spenderat tidigare på en lydnadsplan, eller på åkrar för att spåra. I ur och skur och alltid lika roligt.

När barnen kom mattades hundintresset av och istället kom trädgårdsintresset. Vi träffades på forum, vi träffades i verkligheten och vi bytte växter. Gjorde resor både till Göteborg och Stockholm, bara för att träffa likasinnade och gå på mässor. Där emellan stod man för det mesta med rumpan i vädret och grävde nya rabatter och planerade för nya växter.

Häromdagen kom pojken hem från en spelning. De hade övat inför en stor konsert. Han var glad och lyrisk efteråt. Precis så ska det vara med ett intresse. Visst är det gånger när det inte är lika kul, men ibland ska man bara känna att man brinner.

Nu hoppas jag att jag också ska finna både ork och lust att brinna för något snart igen.