En liten sjuk groda

I natt blev Grodan sjuk för första gången. Tidigare har han bara varit lite snorig. Eller haft lite feber som gjort honom lite gnällig. Men inget värre än så.

Jag hade precis gått och lagt mig. Gett en sovande Groda en flaska välling i hopp om att han ska sova lite bättre med det. Så helt plötsligt började han skaka. Gny och skaka med jämna mellanrum. Händer och fötter var kalla och huvudet var inte speciellt varmt heller. Jag la handen och bara kände hur skakningarna gick genom den lilla kroppen. Jag höll om honom ifall att han var kall. Men det bara fortsatte.

Fy fan så rädd jag var. Minnen från Neo rörande krampanfall dök upp. Så väckte jag Sambon. Först fattade han ingenting. Sen kände han vår lilla skakgroda.
- Jag går upp och hämtar mamma, sa jag.
Jag var så himla rädd. Mamma kom ner och kände hon också. Nu hade han börjat gnälla lite mer. Så tog jag upp honom. Och vips så stod det en fontän med nyss drucken välling över säng, groda, mig och golv. Men ingen feber.

Så jag sprang och ringde vårdupplysningen. Sambon och mamma gick för att byta om på Grodan. Så hörde jag hur de sa
- Jo, men han har nog feber. Jo. Det visst har han feber.
Jag ska inte säga att jag blev helt lugn, men det var i alla fall en lättnad. Feber känns normalt. Feber känns hanterbart. Feber känns som något som borde vara där om Grodan bara är lite vanlgit sjuk.

39,9 visade tempen. När jag kom fram till vårdupplysningen hade Grodan kräkts mer men skakningarna var borta och febern var kännbar i både händer, fötter och huvud. Han hade fått alvedon.
Sjuksköterskan sa att kräkningar är vanliga om febern kommer snabbt. Likaså att fötter och händer är kalla fast man har feber. Och skakningarna trodde hon var vanlig feberfrossa.

Alvedonen gjorde sitt. Och tillslut sov en Groda som ett litet lamm ända fram till morgonen. Idag hittade mamma även tanden vi har hållt utkik efter senaste veckan. Fast inte i överkäken där vi har letat. Utan nu har han 3 tänder i underkäken.

I övrigt håller Grodan på att lära sig krypa. Det är svårt och frustrerande. Men han kommer allt närmare kryp varje dag. Man måster imponeras över deras ihärdighet, de här små.