En låtsasvärld utan tid

Jag lever i en låtsasvärld. Där tiden inte riktigt får fäste. Tiden är inte bara abstrakt utan inte riktigt verklig. Livet består bara av en kedja av händelser utan att tid har något med saken att göra. Ändå är ju tiden allt just nu.

Var på teater häromdagen. Igår? Ja. Igår. (fast i min låtsasvärld där tiden inte har något fäste är det ingen skillnad på igår, förra veckan eller förra året)
Träffade Morran. Vi insåg att sist vi sågs var då hon passerade mig och Sambon på Götgatan i somras. Eller nej. FÖRRA sommaren. Det hade kunnat varit förra veckan. Eller för fem år sen. Min värld gör ingen skillnad. Händelsen skedde. Alltså finns den. Lika nära eller långt borta som igår.

Och ändå, tiden är den verkliga faktorn kring allt just nu.
- Idag var vi på 8 månaders-kontroll med Grodan. Det skulle ha varit en justerad 6-månaderskontroll... förra månaden. Men jag glömde bort besöket och det blev framskjutet tills nu. Och nu var det ingen som tyckte det var någon vidare idé att kolla något som hade med det som inte längre är. Så doktorn behandlade Grodan som den 8-månaders bäbis han är. För det är han. Slut är det på dubbla födelsetider. Borta är omräkning när han är född och när han skulle vara född. Nu finns bara ett datum. En tideräkning. Och Grodan visade sig vara precis vad man kan vänta sig av en groda som är 8 månader gammal.

- Idag var vi och skrev på kontrakt med byggfirman som ska bygga vår övervåning.

- Idag åkte jag förbi tomten. Jag och cementbilen kom samtidigt. Vi skulle båda till vår tomt. Jag för att titta. Bilen för att leverera cement till garageplattan.

- På fredag kommer huset.

- På måndag kommer garaget.

- I januari får vi förhoppningsvis flytta in.

Jag är ledsen för den vålnad jag är. Jag är ledsen för den frånvända person jag blivit. Jag ber om ursäkt för att jag inte verkar visa intresse för alla runt omkring. För att jag inte har en aning vad som händer i andras liv. För att jag verkar helt uppslukad i mitt eget. Jag är oerhört ledsen för det är precis vad jag är. Uppslukad. I mitt eget.

Just nu är jag allt det jag aldrig velat vara.
Jag har frågor att ställa. Jag vill veta om mina vänners liv. Men min låtsasvärld utan tid gör att jag kommer med frågorna för sent. När jag blivit ensam igen. Då jag smälter det som sagts.
Förlåt. Jag vill veta vad som händer, men hjärnan hinner inte med att fråga. Förlåt.