idag skrev jag färdigt min senaste rapport och velade en bra stund innan jag skickade iväg den, för statistik är inte riktigt min grej och jag är inte helt HUNDRA på att man kan dra såna slutsatser som jag gjort. så jag satt i evigheter och pillade med formuleringar för att få det till att låta lite mer allmängiltigt, men jag vete fan. jag skickade den innan lunch och än har ju ingen ringt och velat ha mitt huvud på ett fat, men å andra sidan är chefen upptagen precis hela dagen så det återstår nog ännu att se vad det blir av det hela.
jag har sjukt ont på in/undersidan av ena armbågen, har haft det i några veckor och fattar inte vad det är eller beror på. det är värst på morgonen, sen ger det liksom med sig lite när jag har varit igång ett tag. i söndags grävde jag ju i trädgården i timmar utan att känna ett dugg. det ömmar när jag trycker på armbågen, men ärligt, jag har ju kronisk värk och är ALLTID öm i nacken/axlarna/armarna, var jag än trycker känns det som det är blåmärken, så är det JÄMT och med såna referensramar är det lite svårt att avgöra om någonting gör mer eller mindre ont just idag.
jag fattar ingenting, men det är i alla fall fel arm för musarm. inte desto mindre sjukt irriterande. jag får väl prova med liniment och se om det hjälper.
igår skulle jag spåra med min valp. när vi provade spår på hundkursen var han jätteduktig, och det vill man ju såklart ta vara på. så för ett par veckor sedan testade jag att lägga ett litet spår, och märkte ut var det började och slutade. sedan gick jag hem, hämtade valpen och kunde inte hitta utgångspunkten. en knallröd klädnypa i en buske borde man ju kunna se, men om den sitter bland en massa röda nypon så är den OSYNLIG i vissa vinklar kan jag numera berätta. så jag fick börja lite på ett ungefär där jag trodde det var...det gick väl sådär kan jag avslöja. men igår hade jag förberett mig med blåa band, det var bara det att när jag tog upp det första bandet för att märka ut var spåret skulle börja så följde ALLA banden med upp ur fickan utan att jag märkte det. så jag travade glatt iväg och när jag skulle markera nästa ställe så fanns det inga band att markera med. och inte kunde jag gå tillbaks heller, för då hade jag ju förstört spåret, så jag fick helt enkelt chansa på att jag skulle komma ihåg sträckningen en halvtimma senare (HA HA HA). vilket jag förstås inte gjorde, men valpen är nog en naturbegåvning för han spårade upp sin lilla godisburk som om han aldrig gjort något annat, trots att jag höll på att sabba alltihop för jag tyckte att "men nu har han nog tappat spåret, gick jag inte lite mer till höger?" men i sista stund valde jag att bara hänga med och sedan insåg jag att han faktiskt hade järnkoll på läget, och efter att han hittat sin burk (trots och inte tack vare mig ska man väl tillägga) och blivit belönad så körde han på eget bevåg ner nosen i backen och ville fortsätta följa mitt spår tillbaks till utgångspunkten igen. kul!
igår röjde jag lite i källaren, det är fortfarande MASSOR av grejer som inte har kommit på plats än. det tar sig, men det tar sig så jäkla LÅNGSAMT. men en kompis till N utropade spontant "oooh, vilket HEMTREVLIGT hus ni har" när hon följde med N hem till oss för ett tag sedan. och ja, det är det ju. massor av hyllor med böcker och skivor och filmer och våra omaka loppismöbler, visst är det ett HEM, det känner jag ju. men det kan ju alltid förbättras lite. så idag blir det en vända till soptippen med resultatet av gårdagens röjning.
men först ett litet jobbmöte.