gossarna

Åh, jag är sjuk, jag som aldrig är sjuk nuförtiden, inte på riktigt, men idag mår jag lite kymigt, och ringde jobbet på vinst och förlust och kollade om nån kunde hoppa in med kort varsel. Annars hade jag jobbat ändå. (Jag har ju inte feber eller så, bara en rejäl förkylning plus sån där huvudvärk att man vill spy.)

Men det fanns en vikarie och nu sitter jag här och ska snart sova men i all min tristess läste jag bakåt lite, och jag har skrivit här i hela sex år utan avbrott, och innan dess var det ju ett par år också.
Jösses.

För exakt sex år sen hade jag en trotsig 2,5-åring och en bebis. Och åh vad skönt att vara ur det där. vilken ångest jag hade! Storagossens trotsutbrott var inte roliga att läsa om. Och precis just för sex år sen tog jag med mig bebisen och åkte på hotell en natt alldeles själv och han låg på sängen och bjäbbade och skrattade och var gosig. Samma gosse kom i morse och kastade sig upp i soffan där jag sov (eftersom jag var så däbbt i däsan) och gav mig en långkram. Sex år! Herregud. Igen, alltså. Tiden går så fort och är så rik och besvärlig och fantastisk.

Igår var det såhär: Vi var förkylda allihop. Gossarna och jag byggde lego och eldade i kakelugnen och lite sådär. Sen åkte vi och handlade allihopa och råkade köpa ett wii fit (!!!) och sen for vi hem och åt en snabb middag innan det var dags att köra åttaåringen på kalas. Medan han var där åkte vi hem till min mor, vi andra, och där spelade vi yatzy och drack te. Sen hämtade vi åttaåringen och for hem igen. Sen tog en av mina älsklingsfamiljeaktiviteter vid: Barnens bad. Det brukar bli en söndagsgrej, liksom. De badar och eftersom båda är långhåriga hjälper jag dem och är lite sådär mammabarsk, fast mest på låtsas, men ni vet "sitt still i badet!" och schamponerar och kammar och donar med balsam och sen satt de där och lekte nån invecklad fantasilek, med sina höga barnröster och mannen och jag plockade med lite tvätt. Sen får jag torka dem och kamma lite till och dirigera dem till sina lådor för att hämta kalsingar. De är liksom spaghettimjuka och yrsliga och glömmer och kommer av sig och är så inne i sin fantasi att man ibland får bete sig som om de är tre-fyra år. Peka med hela handen. "DÄR finns kalsongerna! APP-APP! Kom hit så får jag borsta dina tänder!". Men det är mysigt. Torka och krama och borsta små gaddar.

Och jag ÄLSKAR det. Just badet. Just det där handgripliga, att tvätta sina barns hår och svepa in dem i handdukar och ge dem björnkramar och varsin kyss på kinden. Älskade gossar. Vad jag är glad att just de är mina.