Sång var det, och vänskap

Som Bonita just sa, så var vi och sjöng imorse. Jag tyckte oxå att vårt samtal på vägen hem gav mer än det som sas i kyrkan... Måste vara för att vi är så kloka! ;-)

Jag är oxå trött. Kom hem, hungrig som en varg och snodde ihop en snabb lunch. Sen blev jag inbjuden till en föreläsning som en kompis var på och stressade dit, men det var inget för mej. Fullt med folk, ståplats och en föreläsare som bara malde på om sina nojor. Det hade kanske blivit bättre, men jag smet hem och la mej och sov en stund istället. Det behövdes bättre just idag.

Sen har jag flängt omkring och lagat mer mat och tvättat och det känns väl rätt bra att få nåt gjort med händerna. Jag är trött, men mest i huvudet. Skulle behöva träna mer och ta hand om mej bättre. Det är stressigt på jobbet och jag har inte riktigt samma reserver längre. Det sliter i längden.

På vägen hem från föreläsningen fick jag en hemlängtansattack. Jag längtar efter lugn, stillhet, havspromenader och utrymme. Här är aldrig tyst. Och samtidigt vet jag att jag kommer att känna mej ensam och sakna KV när jag flyttar hem igen.

Han är stadig, finns här när jag tappar taget. Innan idag var jag stressad och trött och bara orkade inte mer. Då stod han en bra stund och bara höll om mej, medan jag landade.

Och i kyrkan imorse gjorde Bonita nåt liknande. Trött och full av stress och gamla nojor, då är det skönt med en vän som lyssnar och förstår. Och sen puttar en på rätt köl igen.

Ibland tror jag att hela världen hänger på mina axlar och jag måste vara perfekt och göra allting själv, helst igår. Då är det skönt med vänner som finns där och fångar upp.