i natt drömde jag en helt skum dröm om att mr S hade fixat en tid hos en psykolog hos mig och jag började gå i terapi. och mottagningen var typ hemma i psykologens stökiga kök där det kom och gick en massa människor hela tiden, och jag spelade så övernaturligt glättigt obekymrad att vem som helst borde ha genomskådat det, SÄRSKILT en psykolog tycker man, men nej då, hon skrattade lite åt mina små skämt och dråpliga formuleringar och tyckte inte att jag behövde komma tillbaks fler gånger. och det här är väl jag i ett nötskal, jag är så helvetes bra på att övertyga omvärlden om att allting är bra att ingen orkar genomskåda det.
men, ja. jag har det ju inte dåligt, inte nu. inte så länge jag kan hålla balansen, inte titta ner, inte tveka, inte vackla, inte falla. för det mesta går det ju bra.
och så här gick det i min löneförhandling. chefen undrade vad jag hade att säga. jag sa att jag var underbetald och gev honom fackets lönestatistik, där min lön ligger i den lägre delen av intervallet och det framgår att det ska gälla för den som är NYANSTÄLLD, och jag har ju massor av erfarenhet. sen drog jag fram statistik från något ingenjörsförbund där jag visserligen inte är medlem, men ingenjör är jag ju, och de tyckte också att min lön borde vara några tusen högre än vad den är. och då ville chefen inte diskutera mer, utan han ville läsa igenom allt i lugn och ro och så fick vi fortsätta en annan dag. blä vilket antiklimax, även om det är bättre än att bara få ett blankt nej. så på måndag ska vi ses igen med nya friska tag. puh.
och sedan åkte jag och hämtade bilen på verkstaden, åkte på drop in-besiktning och fick den godkänd, åkte hem, gick ut med hundar, kom hem igen, plockade undan och dammtorkade i alla rum, slängde i en tvätt, startade diskmaskinen, lagade mat, fixade matlådor för resten av veckan, tömde diskmaskin, hängde upp tvätten, gick och röstade. ja, det var väl den dagen det.