Gick upp alldeles för tidigt imorse och körde stenhårt på jobbet. Intensivt hela dan, tills jag släpade mej hem som ett sömnigt vrak och tog en tupplur.
Sen kände jag i hela kroppen att jag behövde ut och gå. Ringde en vän som jag bokade av i förra veckan när jag blev sjuk och vi trampade iväg bortåt Vinterviken. Han är en sån där som man inte behöver säja så mycket till, han fattar läget ändå. Så vi gick där, jag gick långsammare och långsammare, började bottna i stegen, sol i ansiktet, gröna träd, vatten.
Det var som att knarka flytande klorofyll. Jag riktigt kände hur batterierna fick ny laddning. Det var just vad jag behövde idag.