Utan bh - äntligen

Jag har sovit utan bh för första gången sen den 4 mars i år. Första natten var i förrgår, men då kunde jag inte njuta. Då låg jag bara och kände efter om de skulle börja läcka. Men i natt kändes det som en befrielse. Än mer kändes det imorse när jag gick hela förmiddagen bh-lös under tröjan. En liten blöt fläck var allt som blev.

Jag tror att jag inte varit utan bh eller liknande mer än en timme på sex månader. Nu kanske ni undrar vad man menar med "eller liknande". Den första tiden hade jag landstingets nättrosor klippta så att de gick att dra över huvudet och använda som bh. Där la man in amningspads och det funkade fint. Där i mars var jag så vätskefylld att det gick inte att sätta på sig en vanlig bh. Nättrose-bh'n var fantastisk. Sen har jag även sovit med fasttejpade kompresser på bröstvårtorna när jag glömde tvätta mina extremt nedkräkta bh'ar.

Men i övrigt är det mina, numera taskiga, amningbh'ar. När jag duschar eller badar är jag utan. Men bh'n har varit det första som har åkt på när jag klivit ur badet. Jag har fått haft sex med bh'n på. Om jag velat lega lite naken så har det varit utan trosor... men bh'n på. Det har inte ens funkat i 10 minuter utan att de har börjat droppa.

Jag hade ingen aning. Att man skulle behöva leva i en bh som blev allt snuskigare. Mina bröst. Mina fina bröst. Den kroppsdel som aldrig fått ta emot onda ord när självkritiken haglat. De har helt försvunnit från kroppsbilden. Samtidigt har de ju varit i centrum i form av matcentral. Men det är inte alls på samma sätt.

Gud så jag har saknat att vara utan denna ständiga brösthållare. Jag vill inte gå med hängande bröst hela tiden. Men att få sova med dem fria. Att få dra på sig en stor t-shirt på morgonen utan att sätta på sig en bh först. Att få älska med min sambo och bli smekt på rygg och bröst.
Det är så gränslöst skönt att slippa, att ständigt vara tvungen, att ha den på sig.
Som jag har saknat.
Hej tuttisar. Välkomna ut ur burarna.