dagarna går, jag gillar att det blir svalare, att den där kvävande förlamande hettan är borta. jag sitter på jobbet och tittar på analysresultat jag inte vet hur jag ska tolka, de säger mig just nu ingenting mer än att det sker en förändring över tid och det är ju ingenting som är särskilt nytt och revolutionerande. och egentligen har jag inte tid att tänka på det, för idag har vi värsta öststatsrevisionen, en av två årliga, nästa kommer om några veckor. och det BRUKAR gå bra, jag har alltid koll på det jag gör, men i år har jag fan inte det längre. för det finns saker som inte har skötts som det ska och det är verkligen inte mitt ansvar och inte mitt fel, men är man sist i ledet får man ju liksom betala för andras ackumulerade misstag. ja.
och så ringde min syrra och ville ingenting och pratade om ingenting i en och en halv timma, till sist ljög jag och sa att vi skulle äta nu bara för att få slut på samtalet. vi har så olika relationer till våra föräldrar och hon kan inte smälta att jag inte tycker som hon. vi pratade till exempel om att min bror var och hälsade på mig och mr S under semestern och vi kom fram till att det var fantastiskt att träffas och umgås UTAN föräldrar, för när vi träffas hemma hos dom, vilket vi alltid gör, så blir det ju liksom på deras villkor. vi kan inte säga "vi sticker och badar" om vi skulle ha lust med det, och tro att vi skulle kunna sticka iväg och bada några timmar och sedan komma tillbaks igen och att allt skulle vara frid och fröjd. nej, antingen skulle vi tvingas åka allihop, eller så skulle mamma stanna hemma och vara martyr, samt ringa tretusen gånger på mobiltelefonen för att kolla var vi var, när vi tänkte komma hem och försäkra sig om att ingenting hänt av allt det där ospecificerade men fruktansvärt hemska som hon tror ska hända så fort hon vänder ryggen till. det ÄR så, men inte enligt min syrra. som nu i somras när vi var där på kalas, då hade syrran satt sig för att prata med mamma, men då hade minsann mamma uppmanat henne att gå ut och prata med oss istället, för oss träffade hon ju inte så ofta. detta tycker min syrra är ett tecken på att mamma är generös, backar undan och låter oss ta plats. mina erfarenheter är annorlunda, som till exempel när jag har försökt träffa en gammal skolkamrat som bor i närheten av mina föräldrar. men det är lögn i helvete att få loss ett par timmar när jag är i my home town. ett par gånger har jag kommit iväg efter många om och men ("jag trodde du kom för att hälsa på oss", "du tänker väl inte stanna där hela eftermiddagen"?), men de gångerna har styckats upp av att mamma först har ringt för att kolla att jag kommit fram, en halvtimme senare ringer hon för att kolla hur länge jag tänker stanna, en timme senare ringer hon för att säga att hon tycker att jag har varit borta väldigt länge nu, räcker det inte snart? and so on. och nej, det funkar inte att stänga av telefonen. svarar jag inte så inbillar hon sig att det har hänt något. oklart vad, men det har alltid med döden att göra, och då måste hon åka dit och se det med egna ögon. det är inte så att jag skyller på min mamma för att jag inte längre har kontakt med den här personen, för om vi VERKLIGEN hade velat träffas så hade vi väl gjort det ändå, i smyg liksom. så jag skyller inte på min mamma att den här kontakten har runnit ut i sanden, men hon har ju fan inte gjort någonting för att UNDERLÄTTA heller.
men när jag säger det till min syrra så slår hon bort det och säger att det där var ju förr. och nu har jag ju mr S och skulle vi vilja göra någonting utan mamma och pappa så hade de accepterat det, som om man automatiskt får en annan status bara för att man inte är singel. och när jag säger att nej, men så upplever faktiskt inte jag det, så blir syrran ledsen och besviken på mig och ska fylla mig med tusen och åter tusen ord och exempel på hur snälla och goda och generösa och altruistiska mamma och pappa är och jag blir så trött, kan jag inte bara få ha min uppfattning ifred? nej, tydligen inte.
ja, och snart är det väl dags att börja planera för julen också. jippi, not.
jaja. först ska jag överleva öststatsrevisorn. wish me luck.