Du vet ingenting om mig

Sommar och semester, vad var det? Det känns som längesen.
Hösten, jobb och skola har tuggat igång rätt bra. Det är ju ändå ganska fint att komma till mitt ena jobb där folk är glada och spelar hårdrock och soul och man skämtar och hjälps åt och dricker kaffe.
Slänger upp fötterna på skrivbordet ibland.
Så.
Och i dag kom ösregnet till oss; jag satt i bilen i min nya knälånga regnjacka och flinade snett och brett åt både regnet och p3 och livet och sen hämtade jag mina barn.
Åttaåringen som har varit en gnölig knölig surtjuris i flera dagar har tinat upp och när jag satt på en köksstol hemma gick han förbi och jag fångade upp honom (ärligt talat skrev jag först "han" här, efter tio år i södra norrland där alla säger HAN och HON istället för honom och henne har jag blivit lite skadad) och sa "vi har varit så bråkiga, du och jag, ett tag nu, vi behöver kramas för att kompensera det" och så satte han sig i mitt knä och vi björnkramades.
Och vid nattningen fnissade vi och läste och gapskrattade och pratade om Sims 3 och Judit & Judit hur länge som helst.

Det var fint. Och det var allt för nu.