Rivstart

Jag har egentligen semester denna veckan, men lovade att titta in på gamla jobbet lite snabbt för ett möte imorgon och så åkte jag in idag för att träffa min chef.

När jag kom dit var han inte där och hade inte tänkt komma heller, så till slut fick jag tag på honom via telefon. Kul, man känner sej så prioriterad liksom... Men visst, det var inte livsviktigt eller så.

Men det var kul i alla fall att prata med gamla kollegor och jobbarkompisar. Lyckades lösa ett och annat och det är ju skönt att känna att jag kan vara till nytta.

Sen ringde jag en tjej som arrangerar en utbildning jag ska föreläsa på i november och då ramlade det ner en hel drös saker i skallen på mej. Inser att jag har varit VÄLDIGT ledig och kopplat bort alltihop, så nu blir det rätt mycket att fixa. Nu går det inte att lalla runt och tänka att "det ordnar sej" utan jag får nog faktiskt sätta mej ner och jobba!

Och genast är stressen och tröttheten här och knackar på dörren. Jag handlar på vägen hem och nu sitter jag och stoppar i mej massa mat för att få tillbaka lite energi.

Antar att jag får tagga upp lite nu, men jag saknar redan semestertempot och kravlösheten. Jag har haft det så bra så länge att jag blivit bortskämd.