Utvilad

Jag sitter här och börjar känna mej lite rastlös. Inser att jag inte minns när jag hade fyra semesterveckor i rad senast, utan att plugga samtidigt, eller åka iväg nånstans. Jag har bara varit hemma och vilat och varit med dom närmaste. Skönt!

Första veckan var jag bara jättetrött och var nöjd med att sitta på balkongen och läsa. Sen började jag pyssla runt och plocka bär och lite sånt. Sen åkte KV hem och jag sysselsatte mej med vänner och träning. Nu sitter jag här och tittar ut på regnet och börjar snegla i almanackan och försöka börja planera mitt liv så smått. Igår hade jag klockan på armen för första gången på evigheter.

Jag trodde aldrig jag skulle bli mätt på ledighet, och det är jag nog egentligen inte heller, men det känns rätt OK att snart åka tillbaka till jobb och vardagsliv igen. Jag har fått gjort det mesta av det nödvändigaste som jag längtade efter. Själen har hunnit ifatt kroppen.

Det kanske är vädret som gör att det känns som höst. Jag hade velat ha nån mer solig dag vid havet, men kanske är det dags att sätta utropstecken efter en härlig sommar och se fram emot en ny höst?