Helgen

skulle bli lugn och skön. Efter en rätt intensiv vecka både hemma och på jobbet, kände jag att ett tidigt sänggående var ett måste. Även om orken räcker betydligt längre idag än för några år sedan, finns där ett stopp. Det började närma sig kände jag. Mycket nog beroende på den dåliga sömnen som sträckt sig flera veckor tillbaka. Jag vet också att om det går för långt, kommer inte ett par nätters sömn räcka för att reparera orken. Och tillbaka dit, vill jag defenitivt inte.

Fast det blev inte så. Det blev en natt på akuten med äldsta dottern. Njurstensanfall, stackars liten! Ordentligt provtagen och medicinerad var vi hemma halvfyra på morgonen.
Tack och lov har hon inte fått något återfall.

Detta gjorde dock inte saken bättre för min trötthet. Trött, tröttare och grinigast kan väl beskriva mig rätt bra mot slutet av helgen. Ingen trevlig person att umgås med. Fast jag försökte ta det lugnt så ska hunden rastas, mat ska lagas och tvätten måste fixas. Igår kväll gick jag och la mig före halv nio. Nu hoppas jag på en lugn vecka med bra sömn så jag hinner komma ikapp mig själv...