detta är min sista semestervecka, och den avrundas med att vi är bjudna på bröllop, en kollega ska gifta sig och jag är den enda från jobbet som är bjuden. vilket inte betyder att det är ett LITET bröllop, tvärtom. och det borde ju vara roligt och det är ju bra att den här bröllops/begravningskvoten som har vägt över så tungt på det senare alternativet de sista åren får lite vettig balans. men jag känner mest nja. jag känner ingen, förutom min kollega då, och mr S är ju också bjuden förstås. men i övrigt känner jag ingen alls. och jag hatar att kallprata och att det ska vara så uppklätt och tillsnofsat så att man, alltså jag, måste ha ångest i många dagar innan och under tiden och efteråt för det här är verkligen inte min grej och har aldrig varit. i det här avseendet, och det måste ju vara det enda, var det skitenkelt att vara tonåring, det var bara att färga håret och dra på sig trasiga jeans och kängor och gå ut och få stryk, eller det senare var väl inte så kul. men man behövde åtminstone inte ha ångest för att man försökte passa in och ändå inte lyckades HÖRA TILL eftersom utanförskapet - det självvalda - var själva grejen. men jag tror den metoden funkar rätt så dåligt när man är 40+.
och jag har inga skor som inte är gympaskor. det är helt seriöst. DET FINNS INGA SKOR SOM PASSAR MINA FÖTTER, åtminstone inte skor som går ihop med klänning. när min bror gifte sig 2003 så hittade jag ett par damskor med låg klack efter att ha letat i tusen affärer. men på sju år har min hallux valgus från helvetet blivit sju gånger värre, eller nåt, hur som helst får jag inte ens NER foten i skon, och att gå i den är inte att tänka på.
detta är min helt seriösa lista över skor som kan vara aktuella:
1. löparskor (inte så snyggt till långklänning direkt)
2. ett par sandaler med något slags glitter och stenar (inte min stil, jag fick dom av någon som hade köpt fel storlek) på som passar någorlunda på foten, åtminstone om det inte handlar om att röra sig några längre sträckor, men passar absolut inte till klänningen (ljus, småblommig sommarklänning = inte alls JAG, det här är bara för sorgligt).
3. ett par svarta kängor, som jag har haft sedan omkring 1984 (faktiskt sant!), som kanske inte direkt passar till en ljus och småblommig sommarklänning heller.
4. nej, det finns ingen fyra. om man inte ska börja räkna vandrarkängor, ridstövlar och gummistövlar.
och som vanligt önskar jag redan att festen skulle vara över, och när den väl ÄR över så har jag bara en enda futtig liten dag på mig att bli mig själv igen innan jag ska börja jobba. rätt dålig timing, faktiskt, det var nog då man skulle ha börjat sin semester istället.
(och varför tackar jag JA till att gå på sånt här när jag hatar det så mycket? jo, för jag är en idiot.)
over & out.