Igår kväll plöjde jag mig igenom "breaking dawn" så nu kanske jag kan sova på nätterna. Det var länge sen jag kände ett så nästan fysiskt begär av att läsa en bok. Jag har nästan inte varit kontaktbar den senaste veckan. Var enda liten ledig minut har jag plockat upp boken (böckerna).
Twilight började jag läsa för att jag tänkte "va fan, jag måste väl se vad hypen är om". Jag smålog mig genom hela boken med ett "åh så sött" i huvudet. Jag var däremot inte helt hundra på att jag skulle fortsätta med de andra böckerna men eftersom jag hade badsemester framför mig så blev det inköp av bok två och tre.
När jag i början på den gångna veckan började närma mig slutet på bok tre insåg jag att jag inte kunde vänta på pocketsläppet av bok 4 utan letade Uppsala runt efter en bok. De var slut överallt men till sist hittade jag en special edition variant på English bookshop som jag bara var tvungen att köpa och den har jag som sagt haft mycket svårt att lägga ifrån mig. Den tog sådär 4 kvällar att läsa.
Whats up with this? Jag menar, jag är väl 20 år för gammal egentligen. Fast jag måste väl erkänna att jag förstår hypen. Hade jag varit fjorton hade jag också stått på stadion och skrikit, jag hade tapetserat mitt rum med bilder och affischer och bara dött när det kom något inslag om böckerna/filmerna på TV. Sån var jag med "dirty dancing", så var det med "döda poeters sällskap".
Jag har länge sagt att jag är tacksam över att fantasy genren inte var mer utbredd för 20 år sen för jag hade nog inte kunnat hantera det utan blivit knäpp på riktigt (som några av de personer vi stött på under lajvåren). Jag är nog också tacksam över att Twilight inte skrevs förrän jag var väl över trettio och hyfsat mentalt stabil.
Men jag tvekar om filmerna... jag vet inte om jag vågar.