Dra den bakåt och skit på den

Ja, det är vad en kompis uppger att HON skulle ha bett tomten göra i mitt läge. Och de ord jag suttit och småflinat åt i bakhuvudet under förmiddagen medan idioten framhärdar sin ståndpunkt att han inte tänker prata med mig för att jag betett mig som ett dagisbarn och höjt rösten mot honom i diskussioner (hade han bara låtit mig prata till punkt utan att jag gjort det hade vi sluppit DET momentet, men det var det enda som funkade ju). Att frysa ut nån är tydligen vuxet och moget som fan. Grow a pair...

Eftersom vi bara praktiserar och inte är anställda går det tydligen inte att göra så mycket åt, så jag tänker flytta till ett annat rum, njuta av att få ett fönster, leende upprepa mantrat i rubriken och glömma att karln finns några rum bort.

Tappade allt hopp om nån förbättring och stöd igår när jag tog upp det med min handledare här och han replikerade tomtens utläggning om att han tänkte svara på jobbfrågor men inte hade nån lust att prata om helgplaner och annat med "Ja, det kan man ju inte kräva av nån". Idag blev han riktigt upprörd när jag frågade om han verkligen MENADE att det var ok att ignorera en medarbetare i allt annat än direkt jobbrelaterade frågor, för det hade han minsann ALDRIG sagt. När han lugnat ner sig återberättade jag vad jag hört och han förstod, men sa att det var inget han menade.

Men sen var det som bra med det - inget att göra åt, vi får undvika varandra helt enkelt. Det blir nog bra med det, hej och hå.

Fy fan vad kompetensutvecklad jag känner mig.

Verkligen.

(och min vana trogen kan jag ju inte låta bli att ta på mig skulden nånstans mitt i allt. Om jag bara. Om jag bara inte. Det är ju uppenbart att jag inte klarar av att vara bland folk utan att hoppa på dem. Jag är glad att jag står på mig mer idag än vad jag gjort tidigare. Jag önskar att jag gjorde det lite mindre likt en terrier ibland)