På utflykt

Idag tog jag Grodan i vagnen och begav mig till mitt gamla jobb och häslade på. Käkade lunch med mina favo-tjejer. Efter lunchen följde jag med upp i huset för att hälsa på andra gamla jobbarkompisar.

Letar upp Tompa. En av killarna som jag fortsatt att träffa efter jag slutade för 1½ år sen. Nu har vi inte setts sen januari. Man kan ju tycka att ett "Nämen hej! Är du här?" Kanske rent av resa sig från stolen och titta ner i barnvagnen.
Men inte. Sån är inte Tompa. Han tittar upp från datorn. Jag får hälsa. Och sen fortsätter han att jobba.
Hahaha! Vad ska man säga? Tompa i ett nötskal. Han tycker att hälsa är onödigt. Det fyller ingen riktig funktion. *garvar*

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag vill inte att Grodan ska bli ett A-barn. Alldeles lagom i utvecklingen funkar fint för mig. Annars blir man som Tompa. God i hjärtat, men fantastiskt envis på detaljer och att allt ska vara rätt till punkt och pricka. Och en viss avsaknad av social kompetens.
Men jag gillar Tompa av hela mitt hjärta. Jag har jobbat så många år inom företaget där Tompa inte på något sätt är ensam i att vara lite konstig, att jag har helt vant mig att uppskatta och tycka om alla kufar som är knepiga med har hjärtan av guld.

Så, med Tompas bristande intresse till en fika, gick jag och letade rätt på Chribba. HAN ville fika. Så det blev en supertrevlig fikastund trots allt.