Några dagar på landet med Grodan och hans mormor och morfar. Sambon stannade kvar i stan och jobbade.
Gud så skönt det var!!
Jag känner mig lite dålig att tycka det är ljuvligt att vara lite separerad från Grodan. Vara min egen person en liten stund. Åka ut och rycka strömming med pappa och för en liten stund nästan glömma bort att jag har en son. Känna att jag inte har någon tid att passa. Att jag inte går omkring som mjölkcentral.
Att sitta i bastun med pappa och inte bry mig om när jag hör Grodan grina. Det tar mamma hand om. Med glädje.
Det var så gränslöst skönt att jag för en sekund tänkte att jag kanske inte borde ha blivit mamma.
Sen gick det ju så klart över. För så klart får även en mamma tycka det är skönt att få egen tid utan att hela tiden tänka på sitt barn.
Men haha, finns ju andra saker som kanske diskvalificerar mig som mamma. 3 dagar skulle vi vara borta, Grodan och jag. Jag packade hela jätte-skötväskan, som jag inte gillar, full med kläder, kräkisar, haklappar, magdroppar, tvättlappar. Dessutom hade Grodan tagit vaccin i tisdags, så jag hade packat med mig alvedon och termometer just in case. Sen for vi iväg till landet han och jag.
När vi kom fram upptäckte jag att hela den skit-stora väskan stod kvar i lägenheten i stan.
Inte en endaste pryl hade jag till Grodan. Jo, ett packe blöjor och två mössor.
Mamma och jag fick åka och handla på onsdagen. Grodan hade klarat sig bra när det gällde vaccinet, men vi köpte ändå barn-alvedon och en termometer. Snart är det ju två små knoddar som ska vara på landet. Och de kan ju bli sjuka när som helst. Så det är väl lika bra att ha det mest basala där. Sen fick vi köpa lite kläder. Blöjor hade mamma fixat sen tidigare. Magdroppar blev det också. Men jag tror Grodan börjar mogna en aning i magen. Det kniper mindre och jag börjar allt mer slarva med dropparna.
Det är tur att det finns VISA kort när minnet sviker. På landet lärde jag mig också att lägga Grodan i sin säng. Vi har inte riktigt kommit oss för. När han var pytteliten så hade han ju så mycket problem med magen och annat, så då ville jag ha honom i vår säng. Men nu har det ju gått 3 månader och han ligger inte längre och har ont i magen och kräks ner sig fullständigt. Men det har vi inte riktigt tänkt på utan bara fortsatt. Men på landet skötte mamma och pappa Grodan och han landade i sin säng istället för min. Och det gick ju sjukt bra.
Så nu har vi börjat lägga honom i späjlsängen som fram till nu har varit avlastningsplats för diverse Grod-prylar och nallar.
Igår sov han i sin säng hela natten. Dvs vi gick ju så klart upp och åt en gång på natten och en gång på tidig morgon, men han landade i sin säng efteråt. Och han bara somnade in.
Likadant nu ikväll.
Så skönt.
"nart är det ju två små knoddar som ska vara på landet. " Grodkusin?
2010-06-12 23:37:51
zmilla
Jag känner så igen - både att njuta av att vara en egen person och att glömma allt som man så nogsamt fixat i ordning innan. =)
2010-06-12 23:48:49
Jazzie
@Bonitan - yes. Om 3 veckor
2010-06-13 05:11:21
Anni
Så länge du inte glömmer Grodan och tar med dej packningen, så är du helt OK som mamma... ;-)
2010-06-13 22:20:25
Malena2
Hihi, jag sekonderar Anni!
2010-06-15 11:07:49
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte