bringing bargains to your door

men herregud, det är ju snart juni, upptäckte jag idag när jag satt med kalendern och skulle boka ett jobbmöte. dagarna liksom bara svischar iväg och det är sjukt mycket just nu. mr S' hus ska säljas, vi måste röja i det inför fotograferingen och det handlar om sinnessjukt. mycket. skit. inte hans, men huset först har tillhört svärmor som i sin tur fick ärva det av en släkting och eftersom ingen av de två senare klarar av att göra sig av med någonting överhuvudtaget så återstår det ett massivt berg av grejer för oss att ta hand om. mest skit och ingenting är dessvärre organiserat, till exempel låg ett av fastighetens pantbrev bland några gamla reklamblad och lappar med telefonklotter från omkring 1978.

och svärmor ojar och lägger sig i, vill inte själv ha någonting från huset men kommer ändå med en massa "men ska ni verkligen inte behålla det där" och så kommer någon anekdot om hur just denna pryl införskaffades av någon gammal släkting, eller varför just den är så unik och/eller bra att ha/omöjlig att få tag på nuförtiden. men nu har vi i alla fall hyrt en container så i helgen ska det kastas, kastas, kastas och sedan får svärmor säga vad hon vill. mr S är så trött på henne just nu att han säger att han aldrig mer vill se henne. ja, jag tänker ju inte direkt insistera.

har börjat på valpkurs, sjukt nyttigt förstås, men det tar tid, inte kursen i sig, men själva träningen. och jag vill inte göra någonting lite halvdant, och dessutom känns det lite som att de har fördomar mot vissa raser på brukshundklubben, och då vill jag bevisa att vi minsann kan lika bra som alla andra (och helst bättre). men det kräver ju tid, även om det är roligt.

på jobbet är det ganska lugnt för stunden och jag och min sommarjobbare jobbar så bra ihop och har så kul, det känns toppen efter alla puckovikarier som jag haft på halsen.

gräset växer och jag och mr S åkte och köpte gräsklippare i helgen. fast den vi ville ha fanns förstås inte hemma, men kommer förhoppningsvis i veckan. sen ska det klippas gräs. och har jag inte sagt det förr så säger jag det nu, jag ÄLSKAR vår stora lummiga trädgård där det bara pyser fram blommor precis överallt och äppelträden blommar och det är grönt överallt. häromdagen hittade jag till och med sparris i det gamla och halvt igenvuxna trädgårdslandet. inte mycket, men ändå. egen sparris! kan det bli bättre än så?