Så var Hypo tillbaka - hurra
Jazzie 2010-05-24 21:35 (inga kommentarer)
Hej Hypo. Du har fattats mig.
Hej alla. Jag har saknat er.
Idag är jag trött så det känns som om jag ska gå i tu. När jag var gravid var jag ofta så här trött. Men efter att Grodan kom har det varit sällan. Klart jag är trött nu när Grodan är här, men inte så ofta toktrött.
Idag är jag toktrött. Grodan och jag sover. När Sambon kommer hem tar han vår son och ger sig ut. Så jag får sova lite till. Skönt.
Idag ska jag duscha. Det är numera en stor händelse.
- Duscha gör man väl varje dag, tänker säkert många av er.
Nej. Det gör man inte alls. För Grodan tar så mycket kraft och tid, men framför allt minne.
Klart det finns tid att duscha... om man kom ihåg det i tid. Det är något som brukar kommas ihåg en kvart efter man gått och lagt sig. Eller precis när vi ska gå och lägga oss.
Mitt hår och hud jublar. De trivs som tusan att jag inte håller på och duschar stup i kvarten. Men ikväll är det ensamfest. Ikväll är det dusch.
Hej alla. Jag har saknat er.
Idag är jag trött så det känns som om jag ska gå i tu. När jag var gravid var jag ofta så här trött. Men efter att Grodan kom har det varit sällan. Klart jag är trött nu när Grodan är här, men inte så ofta toktrött.
Idag är jag toktrött. Grodan och jag sover. När Sambon kommer hem tar han vår son och ger sig ut. Så jag får sova lite till. Skönt.
Idag ska jag duscha. Det är numera en stor händelse.
- Duscha gör man väl varje dag, tänker säkert många av er.
Nej. Det gör man inte alls. För Grodan tar så mycket kraft och tid, men framför allt minne.
Klart det finns tid att duscha... om man kom ihåg det i tid. Det är något som brukar kommas ihåg en kvart efter man gått och lagt sig. Eller precis när vi ska gå och lägga oss.
Mitt hår och hud jublar. De trivs som tusan att jag inte håller på och duschar stup i kvarten. Men ikväll är det ensamfest. Ikväll är det dusch.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte