Hade velat ha mer engagemang

Så kan jag inte sova igen. Imorgon är det fotografering av lägenheten. Sambon och jag känns helt ojämnviktiga just nu. Tonerna är trista och det känns som om bråk bara ligger och väntar på att hända. Samtidigt är det sista jag har lust med just nu är ett bråk. För jag vet att det är jag som startar det om det händer. Så jag låter bli.

Sambon är trött. Pollen ihop med pollenmedicinen sänker honom ganska kraftigt utöver påverkad sömn varje natt och att han är uppe klockan 6 på morgonen 7 dagar i veckan. Jag vet att han var lika svår att ha med att göra förra året vid den här tiden.
Jag går hög på mina hormoner. Jag är trött, men ofta speedad. Så jag har svårt att sitta still. Men inför den här visningen hade jag nog faktiskt tyckt att han hade kunnat bidra med mer. Trots att vi har haft mycket att fixa har han alltid haft tid att ta en prommenad med Grodan. Vi har undvikit att stå här och städa i fint väder, men när det varit fult har det ändå inte varit någon action vidare action från hans sida. Allt har väntat till allra sista stund. Och nu när allt skulle ha varit klart så är det några saker som inte är gjorda.

Jag är besviken på honom. Och inte blir det bättre för att han säger 511 gånger vilket jobb jag har gjort.
Håll käften och gör något istället så slipper jag göra allt, vill jag fräsa till honom.
Men jag orkar inte. För jag känner att jag inte kan bråka på något bra sätt just nu. Och jag tycker det här med försäljning är jobbigt nog utan att addera ett trist bråk som inte genererar något annat än skit.

Samtidigt tänker jag lite på det Frasse sa till Pocksan. Eller kanske min tolkning rättare sagt. Nämligen att man lägger sina egna krav på någon annan. Sambon har ju gjort en försäljning helt nyligen. Och han fixade ALLT inför den utom den allra sista stylingen. Och han fixadet det med bravur. Men på sitt sätt. Inte mitt. Nu är jag med i leken och jag är otåligheten själv. Så jag vill ha ett tempo och ett engagemang som kanske är mitt sätt men inte hans. Och är det så, ja då är det här problemet mitt att äga. Då ligger det på mig att ge Sambon möjlighet att lösa uppgifter på sitt sätt. Jag stör mig kanske för att han inte gör saker då jag hade velat ha dem gjorda. Och då gör jag det själv istället. Men det betyder ju inte att de inte hade blivit gjorda om jag hade låtit bli. De hade inte blivit så som jag hade velat, men det hade nog blivit tillräckligt bra ändå.

Som sagt. Jag är beskiven. Men jag inser också att det finns många vinklar på detta. Och så trötta som vi är nu så kommer ett bråk om det här inte bli något annat än surt.
Och det vill jag minst av allt.
För även om jag har fått göra det mesta, så har jag ju också fått precis som jag vill ha det. Och jag vet inte om jag hade varit beredd på kompromisser här.