Kontrollfreak

Nu börjar det närma sig. Mindre än 10 veckor kvar till beräknad förlossning, och barnmorskan började häromdagen prata om förlossningsbrev och annat. Jag hade redan dagarna innan läst om detta i ett par böcker, och googlat/surfat/läst en massa. Det bara snurrar i skallen, jag till och med drömmer halvmardrömmar om förlossningar som går åt skogen.

Från att ha trott att det är väl bara att åka in till sjukan och vänta på att det säger plupp har jag gått till att vara smånervös och ha hundraochen önskemål. Har läst mängder om avnavling och värkstimulerande dropp, det ena värre än det andra. Förmodligen är det ingen fara om man helt lägger sig platt och gör som sjukvården säger, men finns det minsta möjlighet att göra det ett uns säkrare genom sen avnavling och att undvika värkstimulerande dropp vill jag göra det. Hur många timmar det än tar så snackar vi förmodligen timmar, hur ont det än gör går det över. Jag vill inte sättas igång brutalt, jag vill inte ha en nål inkörd emellan kotorna, jag vill inte att någon trycker ut placentan med våld, jag vill hålla barnet direkt om möjligt, och jag vill absolut att barnet ska få i sig allt blod som pulserar genom navelsträngen innan den klampas och klipps.

Ja jösses, det här upptar hela min hjärna just nu. Jag kommer förmodligen skriva mycket mer om det framöver, det känns som ett minst sagt aktuellt och viktigt ämne.