Nästan knäckt

Jag vet inte om det är meningen att man ska slita tills man stupar, men det känns väl inte helt rätt. Var på väg till jobbet idag men vände och åkte hem efter mer än halva vägen. Inte nog med att foglossningen är som den är, idag känns allt helt jäkla hopplöst. Har inte sovit mer än några få timmar inatt, varenda rörelse har väckt mig eftersom det mesta gör ont. Huvudet trycker och värker, halsen är illröd och lungan gör ont nu igen. Dessutom har jag fått svinont på en punkt i ryggen, gissar att det beror på den dåliga nattsömnen. Detta trots varm vetekudde och värktabletter, inget hjälper ju. Och kroppen blir stressad, vilket gör att jag får konstiga symtom från magen, och det är inte bra.

Det kan inte vara meningen att man ska behöva bryta ihop på väg till jobbet, så när det var nära och jag började se dåligt för tårarna var på väg så vände jag hemåt igen. Det känns inte bra alls, jag hade ändå trott att jag skulle härda ut den sista tiden, men det verkar ju inte så.