I nuet

Flera gånger om dagen går jag förbi barnvagnen som står så fint ovanför trappen i hallen. Det känns så oerhört märkligt, att den där vagnen kommer ha ett litet spädbarn i sig innan hösten är här. Det är skrämmande men ändå otroligt spännande!

På tisdag går jag in i vecka 30 och då känns det som det börjar närma sig, på riktigt. Magen är stor nu, och jag funderar på om jag kan kallas höggravid eller om man är det endast den allra sista tiden? Jag har verkligen ingen aning. Men jag känner mig rätt höggravid, den saken är klar.

Det mesta som inte handlar om jobb eller Försäkringskassan kretsar kring hälsan, graviditeten och barnprylar just nu. Dels känns det som rätt energikrävande att hålla mig på benen under alla omständigheter, det är värmning av vetekudde flera gånger per dygn, se till att den ligger rätt just där det gör ont, ligga still och vänta på värmen. Sedan alla mediciner, äta förhållandevis nyttigt, stödstrumpor och bäckenbälte. Och så planerad vila, varje dag jag inte arbetar, och bra planering på arbetet så jag slipper gå och stå i onödan. Sedan hela delen med vad som händer i kroppen. Det är så sanslöst mycket, och som nybörjare fattar jag inte mycket. Men jag läser och jag försöker vara uppmärksam och lära mig hela tiden. Nu sparkas det rejält och det syns till och med på utsidan! Sedan har vi prylmarknaden och alla nödvändigheter. Det är så mycket praktiskt som måste ordnas. Men där börjar jag känna att jag har lite koll i alla fall. Listor på sånt som ska handlas har skrivits, och det finns planer på hur vi ska ordna till det på bästa sätt på övervåningen.

Det värsta nu är att tiden går så fort och orken är så liten. Idag har jag bokstavligen vänt papper i ett par timmar, sorterat och satt in i pärmar. Bra förvisso, men vi har en hel övervåning att försöka reda ut innan det är dags. Och det är tungt, jag har svårt att orka, så det blir oftast att jag låter det vara. Värst är ju att det inte blir lättare vare sig nästa vecka eller veckan därpå. Men jag hoppas sambon får en lucka i allt annat arbete och kan hjälpa mig reda ut allt. I slutändan vet jag ju att allt ordnar sig, så jag är inte helt panikslagen trots allt.