Och allt blir så svårt

Senaste veckan har jag upptäckt något märkligt. Från att i början av graviditeten fått en hel del uppmuntran och glada kommentarer börjar det nu förändras. Kvinnor som har barn verkar vara tvungna att hela tiden komma med kommentarer som "vänta bara" och "om du tycker det är jobbigt nu blir det värre sen".

Jag tycker ändå jag klarar mig hyfsat utan att deppa ihop för alla motgångar, men varför måste man berätta om att allt blir värre sen? Foglossningen kommer ju förhoppningsvis släppa framöver, men just nu begränsar den min rörlighet något enormt. Den dagen mitt barn börjar krypa och röra sig har jag förhoppningsvis inte någon foglossning längre = problemet ur världen. Just nu sover jag riktigt uselt, jag har värk på flera sätt och jag vaknar många gånger på natten. Ändå kommer det natuuurligtvis bli mycket värre sen, för då kommer jag bli väckt mycket mer. Men vad jag inte förstår är, hur vet dessa personer hur jag har det idag? Jag är ju deltidssjukskriven på grund av alla hälsoproblem som jag har just nu, alltså är jag inte fullt frisk. Att då förutsätta att saken blir mycket värre sen, det är så himla dumt. Att dessutom tala om det för mig, det är ännu mer idiotiskt. Vad är syftet? Ska jag få dåligt samvete för hur dåligt allt kommer bli?

Nu kan det vara så att det blir värre, det vet man ju inte. Jag kanske blir mycket sjukare efter förlossningen, och livet kanske blir överjävligt, men varför vänta sig det? Jag ser fram emot att bli bättre efter förlossningen, och även om jag vet att det är jobbigt med småbarn kommer det ju vara ett kärt besvär. På ett helt annat sätt än det är att vakna av en trasig nerv i ett ben.

Nej, märkligt är det. Bäst att inte lyssna på alla som målar fan på väggen.