Bounce
Jazzie 2010-04-25 21:33 (2 kommentarer)
The Last Bounce går på Globen. Deras allra sista show.
Ända sen 2001 eller så har jag och min kompis J gått på varenda uppsättning de har satt upp. För varje gång vi gått så har vi fått med oss fler som blivit trogna fans.
Bounce sätter alltid upp fantastiska föreställningar.
I höstas släpptes biljetterna och min syrra tog på sig ansvaret att fixa biljetter och skicka ut förfrågningar bland vänner och familj. Jag fick ju tyvärr tacka nej. Tiden för föreställningarna sammanföll alldeles för väl med Grodans beräknade födelse.
Det var inget svårt val, men tråkigt. Tråkigt att missa deras avskeds-show.
Igår skulle alla gå. Hela min familj. Mina bästa vänner. Allihop. Utom jag. Surt. Speciellt eftersom jag inte ligger på BB eller nyförlöst. Dessutom sitter jag ju inte helfast i amningen. Eftersom Grodan tar flaska utan problem kan jag vara borta trots att det är matdags.
Så ni kan ju gissa glädjen när vi sitter hos lillesyrran och äter middag när hennes telefon ringer. Det är en i sällskapet som har fått förhinder och undrar om lillesyrran känner någon som kan tänkas ta över biljetten.
JAAAAA!!! Jaaaaaag kaaaan, ropade jag högt. Sen tittade jag på Sambon
- Om det är ok för dig?
Det var det.
Och igår fick jag, tillsammans med familj och mina vänner, se Bounce sista föreställning.
Jag tänker inte ens gå in på hur bra de var. Som alltid var det helt fantastiskt.
Shit vad glad jag är att jag fick se det.
Ända sen 2001 eller så har jag och min kompis J gått på varenda uppsättning de har satt upp. För varje gång vi gått så har vi fått med oss fler som blivit trogna fans.
Bounce sätter alltid upp fantastiska föreställningar.
I höstas släpptes biljetterna och min syrra tog på sig ansvaret att fixa biljetter och skicka ut förfrågningar bland vänner och familj. Jag fick ju tyvärr tacka nej. Tiden för föreställningarna sammanföll alldeles för väl med Grodans beräknade födelse.
Det var inget svårt val, men tråkigt. Tråkigt att missa deras avskeds-show.
Igår skulle alla gå. Hela min familj. Mina bästa vänner. Allihop. Utom jag. Surt. Speciellt eftersom jag inte ligger på BB eller nyförlöst. Dessutom sitter jag ju inte helfast i amningen. Eftersom Grodan tar flaska utan problem kan jag vara borta trots att det är matdags.
Så ni kan ju gissa glädjen när vi sitter hos lillesyrran och äter middag när hennes telefon ringer. Det är en i sällskapet som har fått förhinder och undrar om lillesyrran känner någon som kan tänkas ta över biljetten.
JAAAAA!!! Jaaaaaag kaaaan, ropade jag högt. Sen tittade jag på Sambon
- Om det är ok för dig?
Det var det.
Och igår fick jag, tillsammans med familj och mina vänner, se Bounce sista föreställning.
Jag tänker inte ens gå in på hur bra de var. Som alltid var det helt fantastiskt.
Shit vad glad jag är att jag fick se det.
zmilla
*suckar*
När jag såg att de skulle göra sin avskedsföreställning så försökte jag verkligen få till det så att jag skulle kunna vara där och se den. Men jag fick ge upp - det fanns inte möjlighet att planera in ett besök i Sthlm just den här helgen.
Gissa hur surt det kändes att vara där och se affischerna på stan!
Men, men... Jag hade det bra där jag var ändå. =)
När jag såg att de skulle göra sin avskedsföreställning så försökte jag verkligen få till det så att jag skulle kunna vara där och se den. Men jag fick ge upp - det fanns inte möjlighet att planera in ett besök i Sthlm just den här helgen.
Gissa hur surt det kändes att vara där och se affischerna på stan!
Men, men... Jag hade det bra där jag var ändå. =)
2010-04-25 23:10:06
Hoppsan
Ja jädrar, vilken otroligt bra show! :))
2010-04-26 20:42:31
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte