Mormor älskar Grodan

Jazzie 2010-04-18 21:26 (5 kommentarer)
4 dagar på landet. Grodans mormor har varit helt till sig. Och när jag menar helt till sig så är det en kraftig underdrift. Hon kan inte koncentrera sig på något annat när Grodan är i hennes närhet. Hon vill ha honom helst hela tiden. Och det spelar ingen roll om han grinar, behöver byta blöja eller är rofyllt stilla. Hon vill vara där och göra allt.

Jag trodde det skulle lugna ner sig lite när vi skulle vara där i flera dagar, men inte. Jag har inte bytt några blöjor på hela tiden. Jag har mer eller mindre haft Grodan för att amma eller när vi sover. Och då tyckte ändå mormor att Grodan kunde sova hos henne.
- Ha, ha, sa jag. Dream on. Grodan sover med mamma och inget annat.

Det är tur att hon inte är svärmor, för det hade jag kanske haft jobbigare att hantera. Nu är hon min egen mamma och jag känner inget hot, ingen konkurrens och inget svårt att säga ifrån när jag tycker det räcker. Jag tycker ju inte att det är så farligt eftersom mamma är så galet förtjust i Grodan och hon bara vill ge honom all kärlek som väller upp i henne. Jag har svårt att ta illa vid mig när folk i min närhet gör saker där de menar bara väl. Och det var skönt att få vara fri en liten stund. Och det kommer nog komma dagar då den friheten ännu mer behövs.

Alla är ju så klart glada i Grodan. Men ingen är riktigt så mycket känsla som min mamma. Hon håller på att spricka.

Anni

Stolta mormor!
Min mormor var ordförande i min fan-club så länge hon levde. Det är sån kärlek som barnbarn bär med sej livet igenom som en fantastisk gåva!

2010-04-18 22:04:15

Pocks?

Efterlängtad grodbebis. Gott!

2010-04-18 23:28:15

Malena2

Sa underbart!

2010-04-19 11:43:32

Dorizz

Finns inget bättre än grandparents!

2010-04-19 11:56:59

vajl

Nä, gud vad rart. Och vad bra att du känner gränserna.

2010-04-20 00:48:15


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte