Problemen och lösningarna

Äntligen fick jag tag på barnmorskan idag. Förklarade mitt eviga dilemma, att ena stället sjukskriver mig en vecka och sedan förväntas jag bli magiskt frisk, men det händer ju inte och jag står där utan läkartid igen. Hon tyckte först att jag kunde vara hemma utan sjukskrivning, för spec-MVC-läkaren skulle garanterat sjukskriva mig retroaktivt vid nästa besök annars. Jobba går ju liksom inte. Men jag vågar liksom inte lita på det, och snälla barnmorskan ordnade en tid redan på fredag. Egentligen fick hon absolut inte boka upp den på ett sånt besök, men hon ansåg att det var viktigt nog, så jag fick bli ett undantag. Det är jag förstås oerhört tacksam för.

Så på fredag blir det läkarbesök igen, och jag ska förhöra mig noggrant om foglossningen, lungorna och kortisonet. Att käka kortison skulle ju vara bra, men har inte hjälpt ett skvatt, så kanske borde jag öka dosen/få en längre kur/eller i alla fall inte sluta snart.

Pengaproblemen hopar sig och nästan alla sparpengar är borta. Den här våren suger rent ekonomiskt. Jag som skulle arbeta och tjäna pengar! I stället får jag vända på alla slantar precis som vanligt, och hoppas att månaden går ihop. Men denna månaden gjorde det inte det, en tandläkarräkning på närmare 2000 raserade allt. Jag önskar jag hade lite energi till att åtminstone röja lite på övervåningen, för vi måste få ordning före sommaren. Men jag får dåligt samvete så fort jag reser mig upp och tänker att just denna närmaste halvtimmen hade jag ju orkat arbeta. Fast en halvtimme, sedan vila, det är ju ingen arbetsdag precis. Och ta mig till och från bussen är nästan omöjligt, i alla fall varje dag. Så jag sitter kvar och våndas över vad jag borde göra. Baah, jag har noll karaktär. Eller rättare sagt, min karaktärsnivå ligger på minus 19, vad jag än vill och behöver ta mig för händer inget.