dagarna går, alla frågar "hur känns det att vara gift?" och det känns väl egentligen precis som förut, bortsett från ringen på fingret då. det vill säga, det känns väldigt väldigt bra. lyckobubbel och ett stort skimrande nyförälskat VI mitt i vardagströttheten.
jag jobbar, högsäsongen har börjat, jag har asmycket att göra och stupar i säng varje kväll om jag inte har somnat i soffan innan dess. det är så här på jobbet varje vår, men man hinner ju glömma på ett år. men om ett par veckor får jag förstärkning, så det är bara att bita ihop och hålla sig flytande.
och vet ni? vid mina fötter ligger världens sötaste valp och sover. jag skulle också vilja ligga på golvet och sova, för det är inte en död sekund, han piper hjärtskärande om man lämnar honom ensam och han gnager på allt som inte är fastspikat och han vaknar varje natt och är superpigg och vill leka och rumsrenhet är mer en dimmig framtidsvision om ett liv utan tidningar och kisspölar på golven.
och han är bedårande ljuvlig och alldeles alldeles underbar. och han är min. det är mitt liv och det ska vara så här nu.