Och halsontet blir ju inte bättre, snarare sämre. Idag fick jag en stund gå undan för det gjorde så galet ont när jag pratade. Men annars mår jag bra. Så nu håller jag på med det vanliga velandet angående om jag ska stanna hemma eller inte, för det funkar inte direkt att gå undan och hålla tyst på mitt jobb (eller ja, visst skulle det funka, men då kan jag lika gärna stanna hemma).
Fast samtidigt mår jag bra, och det är snart långhelg, och jag kanske klarar mig med värk- och halstabletter tills dess, då jag får vila halsen?
Och jag inser att det inte ens är en övervägande del Luther som får mig att vilja gå till jobbet. Det är för att jag faktiskt VILL gå till jobbet (och så en del luther, och två delar dåligt samvete för min kollega som blir ensam hela dagen och får jobba kväll åt mig då) Underligt.
Fortsättning följer antar jag.