picking up pieces of love from the floor

i onsdags började jag titta på uppdrag granskning. det räckte med ett par minuter för att förstå att det här kommer att bli så förbannat jävla jobbigt att se, för det handlar om saker som är så förbannat jävla nära mig själv, saker som ligger och skrapar och skaver precis under huden och det hjälper inte att det var så förbannat jävla längesen för ytan och försvarsmurarna är inte tjockare än sin svagaste punkt. som är så förbannat jävla svag ibland och då rämnar allt, så jag stängde av; orkade inte låta mig beröras.

nu i helgen har jag sett programmet på svt play. och jag är, jag vet inte. mest tom tror jag. fast full ändå, av känslan av att om det hade funnits internet förr så hade det lika gärna kunnat handla om mig; jag är linnea 2. nu fanns det inte internet så jag fick läsa om mig själv i skolkorridoren, på toalettväggarna, busshållplatsen, skåpsdörrarna. din fula hora fitta luder sug min kuk jag ska döda dig du ska dö.
och alla som vände ryggen till. som sa du får skylla dig själv, du ville nog själv, du inbjuder till det så som du klär dig och så som du uppför dig. och allt det förbjudna som inte gick att prata om, den svidande värken i underlivet som skavdes sårigt gång efter gång. jomen man kan visst sitta efteråt, man kan cykla, man kan rida, man kan för helvete till och med knulla. igen. man kan allt. det är ju bara att bita ihop för helvete.

och jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här egentligen. mer än att jag blir rädd för mig själv. för ytan är så tunn, för mörkret är så stort. för jag är rädd att jag inte ska orka hur ska jag säga, uppskatta, att det här kommer fram och blir belyst. jag är skiträdd för att det längst inne i allt sårigt mörker ska finnas stela och krampaktiga tankar som ifrågasätter varför andra ska få sympati och stöd, de får väl för fan klara sig själva ändå för det har ju jag fått göra och det har ju gått så jävla bra. och då vill jag göra det jag är bäst på i hela världen, stänga av och zooma ut och vända ryggen till hela skiten; sedan le och säga Jag Mår Bra. så som jag alltid har gjort. skådespelet som alla går på, alltid alltid.

och en gång till.