Just nu är jag clueless

Jazzie 2010-03-25 20:54 (9 kommentarer)

Att det är så mycket man ska lära sig. Lära känna varandra. Jag har ju fattat redan innan att man inte bara hux-flux kan och fattar allt. Men jag hade nog inte reflekterat att det kluriga inte är att lära sig byta blöja, lyfta bäbis så att huvudet är sabilt, vagga eller sånt stuff. Utan det man ska lära sig är att lära känna varnadra. Och det räcker inte att jag och Sambon fattar och förstår. Grodan ska lära känna oss.

Och det blir ju inte lättare genom att jag och Sambon är vana vid verbal kommunikation, något som Grodan är .. vad ska vi säga... något begränsad i.
I natt var Grodan högst upprörd. Varför? Ja, inte vet jag. Inte vet Sambon. Och frågan är om ens Grodan riktigt vet heller. Men missnöjd var han. Och jag kunde inte fråga. Och jag insåg att jag känner inte Grodan tillräckligt väl för att förstå.

Jag är inte där än. Men en dag kommer jag vara en sån där magisk mamma. Så där som min mamma kan vara. Hon vet saker som jag inte har sagt. Hon vet när jag mår dåligt. Hon vet ibland vad som ligger under ytan. Hon vet sånt därför hon känner mig bättre och djupare än de allra flesta människorna. Förmodligen känner hon mig bäst av alla.

En dag ska jag vara en sån mamma i Grodans liv. Men just nu är jag helt clueless. Så jag går och vaggar. Byter blöja. Erbjuder tutte. Provar att lägga i spjälsängen. Provar att lägga i vår säng. Provar den oranga filten (den är supergrön, men Sambon envisas att säga "Kan du ge mig den oranga filten?) Provar att baka in Grodan i den bruna filten. Provar nappen. Inget verkar funka. Grodan är upprörd. Missnöjd. Jag fattar inget.

Bonitan

I dagen digitaliserade värld borde väl bebisar kunna komma med ..ja..instruktione. En liten display i ryggslutet eller bak i nacken. "Hungrig" "Har tråkigt" "Kramnödig" "Byt blöja" "byt sång morsan, den där är dålig"

2010-03-25 21:07:40

Åh kramnödig vilket underbart ord!!

2010-03-25 21:15:18

Anni

JA! Det är kramnödig han är! Förstås!

2010-03-25 22:45:04

Anni

Och Jazzie, mitt i alltihop är du så himla cool. Du inser att det är mycket nytt men vågar lita på att magiken växer fram! Och det gör den, jag anar den redan i dina texter.

2010-03-25 22:46:46

Pocks?

Kramnödig var fint. Det finns en guldbok jag kan rekommendera - jag är egentligen emot att man ska läsa sig till allt och placera allt i fack - men det finns en bok av några holländare som heter "Att växa och upptäcka världen" - om barnens sju utvecklingssprång det första året. Den ger en en liten clue om vad det är som föresiggår när det du beskriver uppstår. Vi använde en som stöd när Karra plötsligt bara var helt annan, bara skrek och inget hjälpte. (http://www.bokus.com/b/9146210571.html). Deras hjärnor växer otroligt snabbt, han lär sig förmodligen något nytt och uttrycker det på det här sättet - ett nytt utvecklingssprång brukar ofta föranledas av skrikskrikskrik - ibland långskrik utan att man fattar nåt -det verkar inte vara något fel på barnet, inte hungrig, inte till synes ont i magen, inte kall, inte varm... Det är svinjobbigt som morrfarra men det är nog inget mot vad det är som gryn att gå igenom de där faserna när huvudet brinner. Det var så vi benämnde det "Ånej... nu brinner det i huvudet på henne". Jag ska inte pracka på dig, men jag kan tipsa om boken.Vi har den om du vill låna - annars finns den nästan överallt. Kramnödiga hälsningar från mig.

2010-03-26 07:30:04

Pocks?

Alltså...måste bara korrigera (herregud vilken drapa). Jag är nu ingen dottore och ingen expert på bebisar och kan därför inte säga att det är detta han skriker för - men generellt sett så skriker ju småknytt en masse och en del av skriken är inte fysiska så tillvida att de basala behoven inte är tillfredställda - utan för att de utvecklas, hjärnan växer och kopplingar uppstår. Nå. Nu ska jag hålla snattran och gå och göra nytta. Kramnödigt. Hej.

2010-03-26 07:32:03

aniara

Så är det ibland och jag känner så igen mig från den första fumlande tiden då vi knappt vågade hålla i den lilla. Jag var helt säker på att "alla andra" inte ens var hälften så bortkomna som jag var när man väl fick barnet i famnen.

Vi är så vana att man ska fixa allt, om man gör si så ska man få detta resultatet men ibland "hjälper" det inte även om man gjort allt som man kan komma på. Barnet skriker för det behöver skrika, för det hände något inuti och psykiskt man inte kan kontrollera eller fixa till för tillfället. För mörkt, för ljust, gas i magen, kill i skallen. Mycket av mitt föräldraskap har varit att bara finnas med och stå ut tills det vänder när man gjort det man kan och det inte hjälper.
Låt Grodan lära dig sakta men säkert hur du ska bli hans bästa mamma.

*kram*

2010-03-26 08:52:30

Mucklan2

Haha!! Min lilltjej kan inte heller skilja på grönt och orange. Undrar vad det är med de färgerna?
Jag kommer ihåg att vi ibland tittade på Lillan som om hon var en bomb som snart skulle explodera. Och det gjorde hon också ibland. Det gör hon fortfarande men det blir som du säger lättare att förstå dem med tiden. Och med verbal kommunikation underlättas det ytterligare =) Fast det är ju en stund tills dess för er del. Lycka till! Förresten är det nog meningen att man ska vara lite clueless. Det är bra för ödmjukheten ;-)

2010-03-26 12:04:02

Anita

Vilken fin mamma du har!

2010-03-27 07:01:29

Info

Namn: Jazz
Född: -
Hemstad: Stockholm
E-post: -
Hemsida
Medlem sedan: 2008-12-27
Antal texter: 1 076
Övrigt: Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.

Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte