Lord, we're coming home

Jazzie 2010-03-16 10:33 (10 kommentarer)
Om jag har räknat rätt är det den 16/3 idag. Och bläddrar jag två texter tillbaka så ser jag att texten där jag listade upp våra delmål skrevs den 14/3. *räknar på fingrarna*
Det gör att det har gått två dagar sen jag raddade upp delmålen som fanns kvar tills vi skulle kunna åka hem.
2 dagar.

För hur det nu har gått till så har vi klarat alla delmål. Hux flux, sa det och så hade vi rasslat igenom dem.
Först togs värmebädden bort.
Därefter fick vi ju gå ut på prommenad med honom i vagn. En liten prommis, men ändå.
Sen kom de in och sa att vi inte behövde ha andningsövervaket på när vi hade honom i famnen utan bara när han låg i sängen själv.
Igår tog de bort övervaket helt. Nu ska vi helt förlita oss på att Grodan andas själv hela tiden. Därmed blev Grodan fri från allt elektriskt.

Igår hade sondern börjat sitta lite dåligt i näsan. Så jag bad dem sätta om den. Jag hann inte mer än säga det förrän Grodans lilla finger kom in under slangen och swoop sa det när hela slagen ner i magen for ut.
Grodan såg förvånad ut och sköterskan skrattade.
- Jag ska sätta om den i andra näsborren, sa hon.
Sen tänkte hon efter och ändrade sig. Nej, nu tyckte hon vi skulle vara lite vågade och anta den utmaningen Grodan gett oss. Jag ammar ju Grodan så länge han orkar och så sondmatar vi resten. Nu tyckte sköterskan att vi skulle se hur länge han stod sig på det han får i sig själv.
- Det kanske blir att mata tätare, men han kommer bli bättre, sa hon. Bara han orkar äta så klarar han sig utan sonden. Vi kan ju testa.

Så igår började vi testa. Och vi testade oss igenom natten. Och nu på morgonen. Och om man bara tittar på hur länge Grodan är nöjd mellan målen så ser han ut att få i sig alldeles förträffligt bra med mat. Nästa gång han börjar knorra och visa teckan på matdags ska vi väga honom. Då kommer vågen säga hurvida han får i sig tillräckligt för att fortsätta sin uppåtgående viktkurva. Och ser det bra ut så blir det ingen sond i näsan. Alls.

Och ja... så där väldigt många delmål finns det då inte kvar. Faktum är att jag kan inte komma på ett endaste. Vilket innebär att jag tror man kommer börja prata om hemgång för oss. Om de inte tar upp ämnet idag, så gör de nog det imorgon. Det är vad jag tror. Jag kan ha fel.

Sambon ska ju hämta barnvagnen och bilbarnstolen imorgon. Så innan dess kan vi inte åka hem. För Grodan får inte åka bil utan stolen. Även om vi inte åker långt. Sen har vi ju inte köpt skötbordet än, eller hämtat sängen hos grannarna, eller köpt någon fil och påslakan att bädda ner honom i. Inga blöjor eller tvättlappar. Sambon blev skärrad när jag meddelade min tro imorse
- Men jag måste ju dammsuga innan han kommer hem. Det har ju inte gjorts på evigheter!!

Bara vi har bilbarnstolen. Allt annat kan vi fixa när vi är hemma.
Men först ska vi verkligen få se att vi får åka hem. Men alla delmålen är nu passerade.
Vem hade kunnat tro det för två dagar sen?

Susanne/Will

Å vad bra, heja Grodan och er. Hoppas på hemgång snart!!!!

2010-03-16 10:37:20

Pocks?

HURRA!!

2010-03-16 10:38:08

Bonitan

Åh vilka goda nyheter. Vad roligt! Härligt. Hoppas du tror rätt.

2010-03-16 10:58:28

Morris

Men BÄSTA och duktigaste Grodan!
Och heja Jazzie och sambon!

2010-03-16 10:58:48

Dorizz

Vad skönt att få komma hem!

2010-03-16 11:28:54

alein

Härligt att få komma hem snart! Ni har fått en stark liten groda!

2010-03-16 12:20:33

AnnA

Underbart att läsa :)

2010-03-16 13:30:17

monchichi

yey!!!
(jag kan inte låtabli att undra hur mår du? <3)

2010-03-16 23:20:25

zmilla

Heja!

Vad jag minns så fick vi vänta några dagar innan vi fick åka hem när sonden väl var borta. Först skulle det vägas i samband med matande och sen skulle det vägas en gång per dag - men om en si så där tre, fyra dagar tror jag nog ni är hemma i alla fall. Eller så får ni åka hem i morgon... Räkna bara inte med det så pass att ni blir besvikna om det inte blir så...

2010-03-17 00:38:35

.jag

heja!

2010-03-17 05:52:45


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte